sentimentala Klara vaknade visst igen, hurra
Jag som var så glad i början av sommaren är nog nere i en liten svacka nu. Jag tänker och tänker och tänker. Det har hänt så mycket tokiga saker på sista tiden så det känns som om jag varken vet ut eller in längre. Jag vet vad jag borde känna och vad jag inte borde känna men det är inte så jävla lätt. Jag hade lämnat helvetet bakom mig och var inte beredd på att se det så nära igen. Jag orkar inte dra igenom samma tankar och känslor ytterligare än gång. Jag har lämnat det där och har ingen lust att dra upp det igen. Men har man en gång älskat en människa så mycket som jag gjorde, då går det inte att ta bort helt och hållet. Det kommer alltid finnas små spår som påminner om alla de fina stunder, alla skratt och alla kramar som vi hade tillsammans. Det var vi, han och jag. Alla visste om det och ingen brydde sig liksom för det var så det skulle vara. Hon & han. Han & hon. Jag vet inte riktigt när det där han & hon inte längre hörde ihop. Jag vet inte varför och jag vet inte hur det kunde bli så.
Jag vet inte vad jag håller på med men just ikväll gör det ont. Jag skäms lite för att jag reagerar som jag gör. Skäms för att tårarna rinner ännu en gång. Jag kan inte sätta ord på varför jag gråter, det bara kommer. Det är ju så längesen nu, jag borde inte bry mig längre. Men det gör jag. Jag kanske är en svag liten skit men jag är bara ärlig. Även om jag inte vet vad jag saknar riktigt så kan det ibland kännas så jävla ensamt. Han bara gick vidare sådär poff & blev lycklig med en ny brud och i princip alla mina vänner har pojk/flickvänner. Och ni som någon gång undrat, det är klart som fan det gör ont i hjärtat att se den man en gång tyckt så mycket om, stå och pussa två andra läppar. Även om det är länge sen och man på pappret faktiskt har gått vidare. Hjärtat går sönder lite varje gång. Jag behöver någonting nytt i mitt liv som får mig på andra tankar. Till exempel någon med fina ögon som kan göra mig glad i magen igen.
Kan det finnas sånna på Kreta månne?
(egentligen borde jag inte publicera detta för jag vet att om en halvtimme så kommer jag vara glad igen. men jag ger er helheten, både ledset och glatt.)
Klara, jag hoppas du hittar honom snart och är alldeles säker på att du gör de :) Jag vet hur svårt det är, men du är stark! Annars hade du inte lagt ut detta inlägget där hela Sverige kan läsa. Jag tror på dig iaf, och ha det underbart på Kreta :)
jag vet precis hur ont det gör, när det sticker i hjärtat. rädslan, ensamheten. vad fan blir det av mig liksom? med all rätt, om ni delade 2,5 år. halva din tonår har han stått vid din sida, varit en självklarhet.
skäms aldrig för hur du känner, att känna är ju faktiskt det bästa här i världen.
jag vet att det är sjukt svårt, men försök att inte leta. det är alltid när man minst anar det som HAN dyker upp. och det är ju rätt svårt att kunna se någon annan än sitt ex som potentiell pojkvän, men det kommer. du kommer att träffa någon i sinom tid, när du är redo för det! våga tro.
bara för att det tar slut slutar man ju inte älska någon. att komma över ett förhållande som gått sönder, det är som att bearbeta ett dödsfall. det är ju något som dött, men som samtidigt föralltid lever kvar inuti. just stay strong Klara, hoppas att du totaläger Kreta :)
jag känner exakt som du, han gjorde samma sak mot mig och det känns skit. men jag försöker, precis som du, se framåt och hoppas att någon ny och ännu bättre kommer någon gång. Det kommer :)
