livetenligtklara

Nu äter jag digestivekex och dricker te, igen. Det har blivit min nya grej. Jag är helt slut i kroppen efter två träningar idag så sängen vore kanske smart att lägga sig i men jag väntar en stund. Jag tycker nämligen om att sitta en stund för mig själv och varva ner lite på kvällen innan jag ska sova. Fundera lite, läsa bloggar, kolla facebook & hänga runt lite. Hålla mig uppdaterad liksom. Det är något konstigt behov jag har, jag vill ha koll på vad som händer överallt.

Annars är jag lite ledsen ikväll. Jag började gråta under stretchingen(?) på träningen men det var inte så farligt som det låter. Agnes var där & höll om mig lite så det kändes lite bättre. Men sen har det liksom hängt i. Det gjorde ont i mig när jag skulle ta hissen upp till min våning och ser mitt namn ristat i ett hjärta på väggen bredvid. Det var inte så länge sen det ristades in där, kanske 3 månader sen. Då var mitt liv helt annat mot vad det är nu. Då kände jag mig trygg & glad. Det gör jag inte nu. Det gör ont i mig att saker och ting kan förändras så himla mycket på så kort tid. Jag förstår fortfarande inte och kommer nog aldrig heller göra. Jag orkar bara inte vara ledsen.

Nu ska jag sova, eller nåt. Tack för idag.