livetenligtklara

Jag kom nyss hem från träningen. Hamnade här i väntan på att någonting ska ta mig någonstans. Vad nu det skulle kunna tänkas vara. Hur som helst så har jag haft en sjuk dag idag. Den började ungefär klockan 11.20 då det var dags för den årliga olgyfotograferingen i skolan. Hittills är allt lugnt. Vi tog bilden som nog blev rätt bra, peppar peppar! Efter fotot var det dags för lunch och det var här, mina vänner, som klumpen i magen tittade fram.

NYCKLARNA! VART TUSAN ÄR MINA NYCKLAR?!

Följande timme såg ut ungefär så här: Hetsa till aulan och leta, kolla igenom alla möjliga platser jag kom ihåg att jag besökt innan fotograferingen, frågat matsalspersonal, cafeteriapersonal, vaktmästare, klasskompisar, ickeklasskompisar, receptionisten(ett antal gånger) men utan resultat. Jag och Elin (som jag som tur var hade vid min sida hela tiden) började vid det här laget ge upp. När vi tillslut bestämt oss för att gå till receptionen en tredje gång för att lämna mitt telefonnummer, om någon mot förmodan skulle komma med ett par nycklar, var hon så himla glad och talade om att mina nycklar minsann var upphittade. Ni skulle känt hur klumpen i magen bara löstes upp, grymt skönt!!

Sen i alla fall, när jag kom hem från skolan någon gång vid tresnåret, skulle jag ge mig på att laga min persienn som absolut skulle gå sönder imorse när jag drog upp den. Dock var detta lättare sagt än gjort och även denna gång fick jag hjälp av Elin vilket var sjukt välbehövligt. Men vi fixade även detta tillslut!

Nycklarna är tillbaks och persiennen är hel igen. Det jag ville säga med allt det här var nog att jag aldrig hade överlevt utan Elin idag.

puss på er