livetenligtklara

Jag har skrivit om honom så många gånger här tidigare så det är säkert många av er som känner till alltihopa utan och innan. Men för er som faktiskt inte vet (och för min egen skull) så tar jag det igen. Min första (och hittills ända) riktiga kärlek hette Niklas. Han var (och är) en lång, blond, snäll, sjukt fotbollsintresserad kille från Skåne. Vi träffades på ett konfirmationsläger i Blekinge sommaren 2006. Innan lägret började hade vi hörts en del på msn och när vi sen träffades i mitten av juni var det som att det var menat att det skulle vara vi. Jag tror det tog tre dagar innan det var han och jag, ett par som sen höll ihop i 2,5 år. Från den 21a juni 2006 till den 14e januari 2009. Hela den perioden med Niklas var bara så himla fin och jag är oerhört glad över att han gav mig den bilden av kärlek som jag har idag. I och med att vi blev tillsammans när vi bara var femton år och höll ihop tills vi nästan var arton så förknippar jag i princip hela min tonårstid med Niklas. Idag är jag väldigt glad över att jag hade honom under dom åren för just den där perioden i ens liv är inte så rolig alla gånger. Nu har det gått nästan två år sen det tog slut mellan oss men för mig känns det som igår. Jag minns dom där åren så himla väl. Det fina är att jag idag kan tänka tillbaks på Niklas och mig och känna att vi hade det himla fint tillsammans. Och framförallt väldigt roligt och mysigt. En sak som jag ofta saknar är hur jag alltid satt i hans knä på toalettstolen när vi borstade tänderna tillsammans. Bara en sån sak. Han fick tandborstningen som är världens tråkigaste sak till att bli någonting jag nästan längtade lite efter. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om honom och oss men det här får räcka för nu. Det var i alla fall han. Min första kärlek.