07. Min bästa vän

Jag skulle nog snarare vilja ändra rubriken till mina bästa vänner. Jag har så många fina vänner som jag absolut inte vill eller kan rangordna. Det känns som om det var sånt man höll på med på lekis när man ville skryta om vem som var ens bästis för en dag eller två. Den av mina vänner (som jag har kontakt med idag) som har känt mig längst är Ellen. Fina, underbara, förstående Ellen. Vi umgicks inte så himla mycket när vi var små men vi har alltid träffats genom orienteringen och våra föräldrar. Ellen är verkligen one of a kind. Precis som jag så känner hon väldigt mycket hela tiden och det är så himla skönt tycker jag. Det går alltid att vara rak och ärlig med hur man känner med Ellen. Mår man piss så säger man det och är det något kul som hänt så vill man berätta det för henne på en gång. När det tog slut med Niklas var Ellen den som verkligen fanns där och lyssnade. Just att hon hade gått igenom skiten själv och visste hur jäkligt det var gjorde att hon tröstade så bra. För mig känns det som vi kom varandra närmre under den tiden och för det kommer jag alltid vara tacksam. Ellen, min solstråle och mitt stöd när hjärtat tvekar.



Malin är den som jag automatiskt skulle kalla min bästis. För det har varit så i så många år. Alltid hon och jag, oavsett vart vi bott eller vad vi gjort. Vi har alltid hållt ihop. Våra tre år tillsammans i en lägenhet i Hallsberg bekräftade just detta, hon och jag kommer alltid funka ihop. Jag och Malin är nog lite som två systrar. Vi är absolut inte rädda för att säga till varandra för vi vet att vi alltid kommer stå kvar tillsammans i slutändan oavsett vad. Malin är faktiskt den enda av mina vänner som jag vågar vara helt rak och ärlig mot på det viset. Vi kan gnälla och vi kan vara sura utan att jag blir det minsta orolig. Bara det i sig är en otrolig trygghet för mig. Just trygghet förknippar jag Malin oerhört mycket med. Sen blir jag alltid glad av att ha Malin i närheten. Glad och lugn. Jag tror att vi är lite som två pusselbitar, vi behöver varandra för att det stora livspusslet ska vara fullständigt. Så känns det i alla fall. Och nu ska hon åka iväg till Skottland i januari och jag får ont i magen bara jag tänker på det. Älskade vän.



Förutom Ellen och Malin så har jag massor av andra underbara människor runt omkring mig. Även om jag skulle vilja så har jag varken tid eller ork att skriva om allihop men det betyder inte att jag inte tycker om dom lika mycket. Absolut inte. Jag skulle vilja berätta hur jag alltid skrattar och skojjar ihop med Agnes, hur Lovisa (av någon konstig anledning) alltid får mig att börja fnittra, hur Carin förstår mig så bra och är så himla härlig, hur Lilians breda leende gör mig varm i hela kroppen och hur Johanna Elin och Karro är en sån skön trio så det bara finns inte. Jag har säkert glömt hälften men det beror bara på att jag är trött. Det är okej i december har jag hört. Hur som helst så vill jag att ni alla ska veta att jag är så himla jäkla glad att jag har er i mitt liv! Utan er hade allting varit tusen gånger tråkigare och jag hade varit långt ifrån den jag är idag. TACK och KRAM. Jag älskar er!


Kommentarer
Postat av: Carin

Hihi, vad rar du är Klara. Hur mår du min vän, tar kräksjukan över? Krya på dig sötnos!

2010-12-21 @ 14:33:07
Postat av: Malin!

Du hinner knappt blinka så är jag tillbaka!!!

2010-12-22 @ 22:55:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0