jag går i vinterskor på hösten, alltid förberedd för storm
Tror någonstans att man blir lite mesig och försiktig när man vet att det så ofta gör ont. Att man inte gärna chansar. Det är synd, för om man aldrig chansar får man aldrig veta. Kanske därför det gått tre år snart. För att jag blivit så himla försiktig och mest gör ingenting. Speciellt synd när jag i själva verket har tusen kilo kärlek att ge bort.
Kommentarer
Trackback
