en onsdagskväll när jag egentligen borde tentaplugga men inte riktigt kan

Tycker liver är så konstigt ibland. Ena sekunden så fantastiskt underbart för att i nästa vara ett mörkt djupt hål. Antingen älskar jag det eller så hatar jag det. Just att det kan skifta så himla fort gör mig lite rädd. Eller otrygg snarare. Man vet att när man är sådär jätteglad så kan det när som helst vända så att man istället blir jätteledsen. Eller det kanske bara är jag? Sen kan jag bli arg på mig själv ibland också. För att jag bryr mig för lite om massa olika saker. Varför bryr jag mig inte mer? Varför engagerar jag mig inte? Varför skänker jag inte mer pengar till behövande? Varför skaffar jag inte ett fadderbarn eller två? Varför frågar jag inte mina vänner och min familj oftare om hur de mår? När jag tänker på alla hemskheter det finns i världen får jag ont i hjärtat. Tror jag undviker att tänka på det för att skydda mig själv. För jag vet att jag blir så inne i allt jag tar mig för så jag hade nog helt enkelt blivit tokig om jag tog in allt på en gång. Jag kanske är feg men jag fixar det inte. Innebär det att jag aldrig kommer våga facea verkligheten? Det är så jäkla synd för det är så mycket jag egentligen vill göra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0