cannonball

Ibland blir jag bara så sugen på att skriva. Om allt och om inget. Jag vill berätta saker men tänker samtidigt att jag kanske inte borde. Att jag borde behålla vissa saker för mig själv och inte ropa ut dom för vem som helst på den här bloggen. Det är en fin gräns det där, vad man kan berätta och vad man inte kan. Vad man borde och inte.

Vilka är ni egentligen? Jag har ingen aning. Känns läskigt på något vis.

Det är något speciellt med sena kvällar och många tankar. Dom har fått för sig att funka väldigt bra ihop. Så nu sitter jag här igen. I köket med ett glas rödvin från kvällens ost- & vinmys med mamma och pappa och denna listan på Spotify. Cannonball kommer på och jag får någon slags vemodighetskänsla i magen. Vet inte riktigt varför. Den kommer och jag känner så väl igen den. Tänker på livet bara. Det här fantastiska men ibland förjävliga livet. Kommer det alltid gå så här mycket upp och ner? Kommer livet vara en enda lång berg- & dalbana där man aldrig vet vad som väntar bakom nästa hörn? Jag antar det. Funderar också på hur man ska kunna skydda sig. Skydda sig mot alla fall och krascher som kommer att komma. För tro mig, det kommer dom göra. Det måste dom väl? Tror dock inte att det finns något sätt att undvika det. Alla har olika toppar och dalar i sina liv, det är nog bara så det är. Även om vi många gånger inte kan jämföra och föreställa oss hur någon annan mår eller känner så vet vi att vi inte är ensamma. Alla är vi glada ibland och ledsna ibland. Vissa oftare det ena än det andra. En annan kanske tvärtom. Men vi är alla en del av det här livet. Vi lever alla vårt liv.

Blir så himla förvirrad när jag tänker på sånt här. Det finns så mycket vi inte har en aning om och det skrämmer mig. Är så van att ha koll på läget och veta vad som kommer härnäst. Men det här livet alltså. Så jävla oförutsägbart.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Du skriver så fint, och även om det lät lite hårt så fik ditt resonemang mig på goda tankar. Tänkte sova på saken och se fram emot en kommande up-swing! Förresten, är övertygad om att Kajsa hälsar tillbaka på sitt lilla vis.

2012-03-18 @ 23:04:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0