livetenligtklara

Jag satt nyss och funderade lite, det blir ofta så när jag sitter ensam på kvällarna. Ikväll började jag i alla fall att tänka på hur mycket jag tycker om Niklas, för det gör jag verkligen, och hur mycket jag skulle göra för att få vara med honom ofta. Samtidigt som jag tänkte på det så kom jag på att han faktiskt brukar säga att han tycker om mig lika mycket.

Men kan detta verkligen vara möjligt?
Jag har svårt att tro att han, på samma sätt som jag tycker om honom, tycker om mig. För jag tänkte så här:
 
Finns det inget han vill hellre än att krypa ned under täcket på kvällen och bara hålla om mig? Finns det inget som gör honom gladare än att se mig le & höra mig skratta?

Om hans svar skulle vara nej på dessa frågor skulle vi tycka om varandra lika mycket. ;)

Jag har svårt att tänka så här, jag känner mig bara egoistisk & kan inte ta in att det nog är så här bra. Nu menar jag inte att jag tycker att jag själv är en dålig människa som man inte kan tycka om, inte så, men det vill liksom bara inte fastna i mitt huvud när han säger att det är så.

Men jag tycker ju faktiskt om honom precis sådär mycket så det aldrig kommer gå att förklara & om han nu tycker om mig lika mycket (vilket jag hoppas & tror att han faktiskt gör) så är jag den lyckligaste flickan som finns. Så måste det ju vara. :)