livetenligtklara

Hörrni, jag är hemma igen. Helt slut. Sov länge och har druckit flera koppar kaffe men ingenting hjälper. Känns som om jag inte har sovit en blund på hela natten och varit på världens brakfest. Det har jag ju i och försig, men inte igår. Kan nog vara så att luften gick ur mig lite när jag kom hem efter dom här fantastiska dagarna i Göteborg. Herregud, va fint jag har haft det!

Tog tåget ner i onsdags kväll och kickstartade minisemestern med att hänga med fina Liza hela torsdagen. Vi fikade, strosade på stan, pratade och hade det allmänt mysigt. Väldigt lyckad dag! När kvällen kom spelade min käre Oskar Linnros på Storans parkering. Mina fina vänner kom tyvärr inte in då det var smockfullt men jag höll ut själv och det gick över förväntan. Är ju lite förälskad i den mannen.

Det blev ännu senare kväll, jag fick tag på tjejerna och vi var pepp pepp pepp! Det var Teddybears på Götaplatsen och regnet öste ner. Men vad gjorde det?




Efter Teddybears i princip sprang vi till Världskulturmuseét för att se JJ. Vi hann in innan det blev alldeles för lång kö och var mer än nöjda. Jag träffade även Karin och Jonas mitt bland allt folk och blev ännu lite gladare. Vilken höjdarkväll.





Sen åkte vi hem, sov och laddade för fredagen och Jens Lekman kl 14. Har tyvärr inga bilder därifrån men jag bjuder på lite andra från dagen.







Förutom Jens Lekman hann vi med lite Beach House, Wu-Tang Clan, Soundtrack of our lives (som tyvärr var lite av en besvikelse), Miike Snow (absolut positivaste överraskningen!), Iggy, Jónsi, lite M.I.A och slutligen the xx. Den sista konserten var så fin på något vis. Åh, jag vill se dom igen nu med en gång. 

Sen att jag sprang på Oskar Linnros när jag var och handlade mat gjorde ju dagen ännu bättre. Jag blev helt till mig och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Den mannen alltså. Starstruck? Hehe. Oh yes.

Lördagen, som jag såg mest fram emot kom och vi började med lite Shout out louds.




Sen vet jag inte vad som hände riktigt. Vi såg Mumford & Sons, Anna Ternheim och the Radio Dept. De första var riktigt bra, Anna var lite sorgset och Radio Dept tittade vi bara en snabbis på. Kändisspottade Alexander Skarsgård och Kate Bosworth gjorde vi också, men allt var nog egentligen bara en lång väntan inför Håkans konsert kl 19.55. Lyckades inte förmå mig att ta en enda vettig bild under dagen. Var nog lite för high on life helt enkelt.

Sen kom den. Konserten med stort K. Herregud alltså! Jag har aldrig varit med om något liknande i Håkansammanhang (och då har jag ändå varit på åtta spelningar). Det var så mäktigt. Det kändes som om hela festivalen var där och alla kunde vartenda ord i varenda sång. Allsången var inte nådig och jag var gladare än gladast.

Så här underbart var det:



Efter Håkans spelning hängde jag med Karin och Jonas. Vi tittade på Lykke li och satt sen och drack öl i flera timmar vilket gjorde att vi missade klubbspelningarna. Men det gjorde ingenting alls. Kvällen avslutades uppe på Skansen Kronan med utsikt över hela Göteborg och festivalen kunde nog inte slutat bättre.

Efter festivalens slut i söndags och måndags hängde jag en hel del med Karin och Jonas, träffade Sophie och Andreas en sväng och myste med Ida.

Åh, fina fina Way Out West. Jag är så nöjd och glad. Räkna med mig nästa år också!

Tänka sig va?

Ny dag, nya möjligheter.

Jag har försökt ringa Umeå men missat telefontiden så nu får jag vänta tills imorrn istället. Men imorse gjorde jag en annan rolig upptäckt. Jag gick in på Uppsalas hemsida (där jag egentligen vill plugga) och såg att nytt för i år är att dom har börjat med intag på juristlinjen även på våren! Och statistiken från i våras visar att det nog inte är omöjligt att få en plats där i januari. Helt plöstligt lockade en vår i Uppsala betydligt mer än en höst i Umeå. Men som sagt, man vet aldrig.

Funderingarna fortsätter.

Ikväll slog det mig att den här månaden, just den här månaden, nog kommer bli hur bra som helst. För några dagar sen var jag stressad över att jag inte har hittat något jobb än. Idag är jag lugn.

Just nu är jag nere hos morfar med familjen i några dagar för att sen komma hem, packa om och dra till Way Out West. Känner på mig att dagarna i Göteborg med många av mina favorittjejer kommer bli dom galnaste och härligaste på väldigt länge. Och sen när jag kommer hem igen, arbetslös eller ej, hinner det knappt gå två veckor innan det är dags för Popaganda i Årstaviken. Agnes har redan fixat biljetter (halva priset dessutom!) och det spritter i hela kroppen.

En månad full av fina vänner, underbar musik och dans dans dans. Vad spelar det för roll om man har ett arbete eller inte då?

Jag vill att alltihopa ska börja.

NU.