livetenligtklara

Ibland blir jag så trött på mig själv. På att jag aldrig kan slappna av och bara vara. Sista veckan har varit full med saker och jag har haft himla roligt. Synd bara att jag kommer till den punkten (läs; idag) då jag känner att jag inte har full koll på läget längre och får lite småpanik. Jag inser att "helvete, vad var det nu jag skulle göra den här veckan? hur ska jag hinna? varför har jag inte tänkt på det tidigare? osv osv" och försöker med ens strukturera upp allt i minsta detalj. Jag ska till Umeå i helgen och springa SM. Medel och stafett. Åker direkt från jobbet på torsdag och tar flyget upp. Mamma och pappa är i fjällen en vecka vilket innebär att jag är ensam hemma med lillasyster. Vilket i sin tur innebär jobb på dagarna, träning, packning, matlagning OCH barnvaktning. Och för att få ihop allt det där på några få dagar måste jag planera. Så det är typ vad jag har gjort den senaste timmen. Skrivit listor, funderat och planerat. Listor is the shit ska ni veta! Jag har inte en aning om hur jag skulle överleva utan alla mina listor. Sjukt kan tyckas men det är sant. Packlistor, komma-ihåglistor, to-dolistor. You name it.

Jag vet inte alls vart jag ville komma med det här. Önskar nog bara att jag var en gnutta mindre stressig och mer impulsiv ibland.