livetenligtklara

När man är själv/singel/sökande tror jag att det är väldigt lätt att man börjar tvivla på sig själv. Tvivla på att man inte riktigt duger i pojkvän/flickvän-benämningen. Inte som att man inte duger som person men man börjar fundera på om det här med att vara tillsammans med någon kanske inte är något som det är tänkt att jag ska syssla med. Kanske sänder jag ut fel signaler, typ "Hej, häng inte med mig för det blir bara jobbigt i längden". Eller, har jag fel? Jag vet inte. När de flesta av ens vänner har sällskap är det tyvärr inte alltför sällan man börjar tänka i de här banorna. Börjar fundera på om man kommer vara ensam tills man är trettio. Innerst inne är jag lite rädd för det även om jag kanske inte tror att det kommer bli så. Men lite rädd är jag. Vill inte vänta så länge. Vill bli kär och galen och nyfiken. När det tog slut för tre år sedan (helt sjukt att det gått tre år!) kan jag helt ärligt erkänna att jag inte tänkte att det skulle ta tre år innan jag träffade någon annan. Låter väldigt självgott men det var inte så jag menade. Tänkte bara att det inte var så svårt, folk var ju kära överallt. Uppenbarligen tog det ännu längre tid.. Vet inte riktigt varför. Kanske har jag haft otur, kanske träffar jag fel killar, kanske är jag rädd och visar det, kanske beror det på någonting annat. Tänker i alla fall att det borde finnas någon fin pojke där ute som väntar lika mycket på att träffa mig som jag gör på att träffa honom.

Ligger hemma i min säng hos mamma och pappa och det känns precis som vanligt. (förutom hösnuvan jag fått av alla hyasinter i huset..) Det spelar ingen roll vart man bor, om man kanske inte alls har flyttat, om man har rest länge eller kort - när man kommer hem hit känns allt som vanligt igen. Så hemma. Jag har egentligen ett eget hemma nuförtiden men i mitt flickrum i Älta kommer jag alltid känna mig trygg. Extra mysigt är det att vi är hemma alla fem samtidigt, det var så himla länge sen sist. Ikväll har vi ätit god middag och tittat på en sjukt intressant dokumentär på tvn. Imorgon ska vi gå på Fotografiska och sen på kvällen ska jag äntligen få hänga med min fina linköpingsfamilj igen. Middag och ölrunda på Söder coming up.

Har just skypeat länge med den här fina tjejen. Tänk att man kan ha vänner på andra sidan jorden som ändå känns så nära. Det gör mig så glad. Himla bra start på veckan!

Ni har väl inte missat?? Imorrn börjar det. Musikhjälpen 2011.

Länge sen sist. Har ägnat veckan åt att mest bara göra sånt som jag tycker om, med dom jag tycker om. Jag har varit på bio med Thea, haft filmkväll, varit hemma hos fina vänner på julfika, varit och sett Deportees, gått på julsittning med alla härliga pol.kandare och slutligen haft en riktig myshelg med fina Agnes som hälsat på. Köpt julklappar, pratat och bakat lussebullar. Finns så mycket fina vänner i min närhet. Vill bara krama om er allihop på en gång. Om en vecka åker jag hem på långt jullov. Det blir också fint. Då ska jag krama om min familj extra mycket och förhoppningsvis åka lite skidor. Och pussa på barnen på jobbet.

Om jag kände mig fräsch igår kväll är läget precis tvärtom idag. Riktigt lyckad kväll hur som! Blev helt varm i hjärtat när jag såg alla mina fina, glada vänner trängas tillsammans i min lila etta. 14 personer på 27 kvadrat kan inte stavas annat än kärlek.