tonight

När man är själv/singel/sökande tror jag att det är väldigt lätt att man börjar tvivla på sig själv. Tvivla på att man inte riktigt duger i pojkvän/flickvän-benämningen. Inte som att man inte duger som person men man börjar fundera på om det här med att vara tillsammans med någon kanske inte är något som det är tänkt att jag ska syssla med. Kanske sänder jag ut fel signaler, typ "Hej, häng inte med mig för det blir bara jobbigt i längden". Eller, har jag fel? Jag vet inte. När de flesta av ens vänner har sällskap är det tyvärr inte alltför sällan man börjar tänka i de här banorna. Börjar fundera på om man kommer vara ensam tills man är trettio. Innerst inne är jag lite rädd för det även om jag kanske inte tror att det kommer bli så. Men lite rädd är jag. Vill inte vänta så länge. Vill bli kär och galen och nyfiken. När det tog slut för tre år sedan (helt sjukt att det gått tre år!) kan jag helt ärligt erkänna att jag inte tänkte att det skulle ta tre år innan jag träffade någon annan. Låter väldigt självgott men det var inte så jag menade. Tänkte bara att det inte var så svårt, folk var ju kära överallt. Uppenbarligen tog det ännu längre tid.. Vet inte riktigt varför. Kanske har jag haft otur, kanske träffar jag fel killar, kanske är jag rädd och visar det, kanske beror det på någonting annat. Tänker i alla fall att det borde finnas någon fin pojke där ute som väntar lika mycket på att träffa mig som jag gör på att träffa honom.

Och nej, jag är inte desperat och bitter. Bara lite ensam just ikväll. Vill skeda och ge god morgon-pussar.

Kommentarer
Postat av: Johanna

"när de flesta av ens kompisar..." lugn i stormen vännen, jag är fortfarande sökande och jävligt mycket singel! ;)

2011-12-29 @ 22:21:01
Postat av: Lisa

Fint skrivet!

2012-01-05 @ 17:11:38
URL: http://niosekunder.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0