ett sällsynt exemplar






Ikväll var jag och Lovisa ute på en riktig höstpromenad. Vi gick och vi gick och vi gick. Det är skönt att göra så tycker jag. Bara gå och prata och få ur sig allt man funderar på, även fast man redan pratat om det tusen gånger. Man känner sig alltid en gnutta lättare i sinnet efteråt. När vi kom hem väntade våran nybakta morotskaka och idol. Det var också rätt nice.

förhoppningar & regnbågar

Tidigare idag fick jag ett litet utbrott över att saker och ting aldrig blir som man tänkt sig. Det som från början är glada magar, fina sms, glittrande ögon och varma händer slutar oftast med förvirring, oroliga magar, ledsna ögon och tusentals obesvarade frågor. Måste det alltid vara så? Finns det ingen saga som håller sig lika underbart fängslande från första till sista sidan? Just nu tror jag inte det. Eller jag vet inte.  Jag vet ingenting, förstår ingenting. Man brukar säga att hoppet är det sista som lämnar människan och det är verkligen sant. Man hoppas och hoppas samtidigt som det är fruktansvärt påfrestande och jobbigt ibland. Det som gör mig mest förvirrad men som samtidigt är det som gör att man inte ger upp är att man aldrig vet hur saker och ting kommer bli. Det finns inte en chans att veta vad som kommer hända imorron, nästa vecka eller om ett år. Det är det som gör det här med kärlek så underbart och fruktansvärt på samma gång. Du lämnar ut dig helt fastän du inte har en aning om vad personen ifråga kommer göra med ditt hjärta. Du blir helt maktlös och personen kan göra vad som helst med dina känslor. Farligt farligt men ibland väldigt härligt härligt. Du kan bli upp över skyarna glad eller otröstligt ledsen. Det finns inga garantier.

Folk säger ofta till mig att inte bli så känslomässigt involverad i allt jag gör. "Känn inte så mycket Klara, strunta i det där." För mig är det omöjligt. Jag kan inte hjälpa det. Det går inte. De där ögonen hade något extra, något som jag inte kommer kunna släppa i första taget. Jag måste få utforska innan jag kan bestämma om något är bra eller dåligt. Lära mig av mina egna erfarenhet. Jag hatar hur man bara låter folk passera i ens liv.

Ibland brister det och man känner sig som världens ensammaste person. Det har det har det gjort här en aning idag. Det bara kommer, ofta när jag pratar med mamma. För hon vet alltid hur jag mår. Då blir jag ledsen över att jag är dum nog att ha flyttat hemifrån redan. Jag vill ha en kram. Jag vill vara sådär upp över skyarna glad.

Berätta vad det är, så jag förstår hur jag ska nå dig

























Jag är inte med alls just nu. Det finns så mycket man inte vet här i världen, så många människor man inte känner.

saturday night

Idag har jag varit med lillasyster när hennes skola (min gamla) firade 90-år. Det var ungefär lika kul som det låter. Efter det lilla äventyret ägnades resten av dagen i stan med mamma. Hösten har varit sådär riktigt kanonfin idag så det var jättemysigt att gå omkring i stan! Jag köpte för ovanlighetens skull en sjal(!), (undras hur många som finns i mitt lilla lager nu egentligen..) men annars var jag rätt försiktig med shoppingen. Studiebidrag i veckan känns lovande.

Vill ni veta en rätt sjuk grej? Jag har världens träningsvärk i min vänstra underarm, på översidan. Och i hela min vänstra hand. Anledningen: Guitar hero är min nya pojkvän. Man blir som besatt efter ett tag, helt galet!

Nu ska jag läsa Flickan som lekte med elden och sen ladda inför en ny dag. Orohetskänslorna i magen är nog lite bättre idag, tror jag.
Puss

det där med sommar är ju ändå en ganska fin uppfinning


dream as if you will live forever, live as if you will die today

Min mage är min värsta, värsta fiende. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker förtränga och blunda för saker som jag känner eller oroar mig för. Min mage berättar det för mig ändå. Det går inte att missa. Just nu är den sådär klumpig (nu menar jag INGET annat än att det känns som om det är en klump i den, ni vet) som den blir när jag är orolig.

Den känslan gillar jag inte.

live?!

Har ni sett "efter tio" på fyran någon gång? Visst är det live?

Det står i alla fall så i tv-tablån och jag fattar absolut ingenting just nu. Det sitter en tjej där nu som pratar engelska och det är textat! Och texten är uppe redan innan hon pratat klart meningen! Har hon bara lärt sig exakt vad hon ska säga utantill eller sitter det någon tankeläsare och översätter i pricip den sekunden hon har bestämt sig för vad hon ska säga? Jag blir galen!!

Är allt bara fejk?

sm-fest 2009



tack så mycket för gårdagskvällen mina vänner!


se mig sa jag, hör mig sa jag, känn mig.



känn pepp?

Nu är det höst. Jag får ont i magen bara jag tänker på det. Regn, mörker och kyla. Allting blir så mycket tråkigare på hösten, precis allt. Dock har jag bestämt mig för att den här hösten inte alls ska bli sådär grå och trist som den kan bli ibland. Redan idag har jag gjort en sak som kommer göra hösten lite mysigare. Jag har köpt en ny mössa. En grå och fin. Och nu lyssnar jag på Winnerbäcks nya skiva på Spotify och blir glad över vad jag hör. Konserten i Annexet den 7 november kan nog bli riktigt bra ändå. Och sen ska ju Martin och jag på Muse den 24 oktober. Och imorrn är det SM-fest.

Hörde ni? SM-fest! Imorrn! Elevhemmet är redan i extas och folk är taggade till tänderna. Årets tema är nationaliteter och varje elev har blivit tilldelad ett land. Jag själv ska vara Japan. Jag tänker mig en sån där riktig geisha..Vi får väl se vad jag kan knåpa ihop! 

Jag ska nog inte klaga över hösten än, den verkar ju kunna bli riktigt mysig!



p.s Fråga inte om SM i helgen för det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Gick bra i princip hela banan men slutade på en trettonde plats. En placering från finalen. Hade en tid på 43 minuter. Det som gjorde mig mest ledsen var att i de andra två heaten hade jag kommit 6a eller 7a på den tiden. Där gick folk vidare på 46 min... men det blev som vanligt jag med min otur som lottades i det absolut tuffaste heatet och inte fick springa final. Så nu vet ni. d.s

Puss!

Klara 45 år

Jag måste berätta vad jag har gjort idag! Om jag vore en sån som räknade vuxenpoäng skulle jag ha cashat in många.

Hur som helst, som den snälla dotter jag är, erbjöd jag mig att åka och storhandla åt familjen idag då det inte passade för varken mamma eller pappa. Sagt och gjort, jag fick en lång inköpslista, ett ICA-kort och massa pantburkar. Sen började färden. Jag tog bilen (första vuxenpoängen) till ICA Kvantum i Sickla där jag skulle ägna den närmaste tiden. Jag parkerade fett bra (andra poängen), tog mitt pick och pack, hämtade en kundvagn och gick in i affären. Jag kände mig verkligen som en ung mamma när jag gick därinne och plockade tomater, potatis, mjölk och bröd åt min lilla familj. Det var jag, ensamma pappor som pratade i headseat och pensionärspar.

Som grädde på moset använde jag självscanning hela tiden vilket var lite scary. Men jag överlevde och fick med allt som stod på lappen. 1 timme och 10 minuter senare checkade jag ut min lilla minidator och betalade som vilken erfaren storhandlare som helst. Men det är första gången i mitt liv jag handlade mat för så många hundralappar som jag gjorde idag. Kändes rätt ovärt när man tänker på att man bara ska äta upp allt liksom. Sen packade jag bilen och körde hem igen. Det mindre roliga men den lilla utflykten var att jag var tvungen att stoppa in all mat i kylen när jag kommit hem, och hänga upp tvätten...men det är väl sånt som ingår när man är vuxen skulle jag tro.

Nu lämnar jag Stockholm igen, den här gången för Strömstad och lång-SM. Jag är verkligen verkligen taggad så jag hoppas det går vägen och blir final. Håll alla era tummar!

Vi hörs efter helgen. Ta hand om er så länge!

det sjunger i mitt huvud när du ler

Jag tycker så mycket om bilderna som Ellen tog på o-ringen så nu får ni hela bunten!

















Åh, jag blir så glad när jag ser dom här bilderna! Ser ni hur fina vänner jag har?!
Nu är jag hemma i Stockholm en liten sväng innan det bär av till Strömstad och SM imorrn eftermiddag. Jag, mamma & pappa ska kolla på "män som hatar kvinnor" ikväll. Kan bli spännande...

Puss.


kajfhkdgmlASKNDMzdvvmzskaflslgznsfnsM


är det så här det känns att vara lycklig? det är inga problem

Till skillnad mot förra onsdagen är jag riktigt glad idag! Dagen har börjat kanon med morgonträning och strålande sol så man kan inte vara annat än happy. I eftermiddag ska jag dessutom på massage och sen ikväll kommer Agnes över med fika för att titta på idol. Livet går som på räls just nu och jag är mer än taggad inför helgen!

Hörrni, la ni märke till vad jag just skrev? "livet går som på räls"

Det här året började rent ut sagt skit och jag trodde verkligen inte att jag skulle kunna vara så glad som jag är nu, igen. Men det går tydligen! Jag vet att folk sa det till mig då, när jag mådde som sämst. Jag viftade bara bort orden och kunde verkligen inte tro på vad de sa. Men gott folk, speciellt till er som försökte hålla mitt humör uppe där i vintras, nu förstår jag vad ni menade. Allting blir bra tillslut!



Bara för att jag är på mitt bästa humör bjuder jag på den sjukaste bilden som är tagen på mig på väldigt, väldigt länge. Fråga mig inte vem eller vad jag försöker se ut som...

Ha en grymt bra dag, PUSS! ♥

Maskinen

 


Idag bjuder jag på lite Maskinen såhär i solskenet. Dels för att dom är jäkligt coola men kanske mest för att komma ihåg den glada känslan i magen jag fick den där kvällen i Linköping för några veckor sen..

DAGENS OUTFIT!!!

Som gästbloggerska från cajjsunk, inför jag idag något nytt här på livetenligtklara. Dagens outfit nämligen:





Klara har idag på sig: Malins tröja från Adidas, vit tunika från Carlings, svarta strumpisar (som även dom visade sig vara Malins men hade hamnat i fel garderob), halsduk från H&M, armband från guldfynd och undisar från blandat.


HISS ELLER DISS??


Lev väl,
Sunken, Cajjsunk

SM-2009

Okej, så här var det. I torsdags tog Malin & jag vårt pick och pack och for till Norrköping där vi mötte upp hennes kära far. Några timmar senare var vi framme i städernas stad, hålornas håla: Hultsfred, där vi skulle bo resten av dagarna. På fredagsmorgonen var det dags för medeldistanskval och jag var taggad som tusan. Jag har verkligen sett fram emot den här tävlingen riktigt länge och var sjukt pepp på att gå bra. Och bra började det, orienteringen gick kanon och jag hittade verkligen flytet. Ända fram tills den 9onde av 13 kontroller låg jag 6a (10 gick vidare till final) vilket är riktigt bra jobbat! Dock blev det inte lika kul hela vägen då jag gjorde ett jättedumt parallellfel som kostade mig dryga 4 minuter (jag missade finalen med 1,30 min...). Det finns inte ord för hur besviken jag var på mig själv när jag kom i mål. Fy fan. Jag som så gärna ville visa att jag kunde men å andra sidan gjorde jag ju faktiskt det 2/3 av banan. Man får vara nöjd med det lilla helt enkelt!

Eftersom det inte blev någon final så agerade jag mest hejarklack under lördagen vilket iof var rätt mysigt det med då vädret var kanonfint.





Igår var det dags för stafetteten där vi för en gångs skull gjorde en drastisk omplacering av sträckorna. Malin sprang första, Linnea andra och jag sista. Jag fick, för typ första gången i mitt liv, springa sistasträckan. Sjukt peppande! Malin sprang riktigt bra på första, in som 8a, och även Linnea gjorde jättebra ifrån sig så jag fick gå ut i en klunga med löpare från placeringarna 10-17 typ. Och det gick bra! Jag bommade första, som alla andra typ, men sen flöt det på riktigt fint! Jag var pigg i kroppen och hängde med några av de allra bästa tjejerna stora delar av banan! Det finns hopp trots allt :) Vi slutade på en trettonde plats och med drygt 60 startade lag kan vi inte vara annat än nöjda! Himla skönt!

Nu är det bara att ladda om inför helgen och lång-SM. Jag ska minsann visa dom.


Take care och sov gott mina vänner. ♥

I think I'm a little bit in love with you, but only if you're a little bit in love with me

Jag kom nyss hem från träningen. Hamnade här i väntan på att någonting ska ta mig någonstans. Vad nu det skulle kunna tänkas vara. Hur som helst så har jag haft en sjuk dag idag. Den började ungefär klockan 11.20 då det var dags för den årliga olgyfotograferingen i skolan. Hittills är allt lugnt. Vi tog bilden som nog blev rätt bra, peppar peppar! Efter fotot var det dags för lunch och det var här, mina vänner, som klumpen i magen tittade fram.

NYCKLARNA! VART TUSAN ÄR MINA NYCKLAR?!

Följande timme såg ut ungefär så här: Hetsa till aulan och leta, kolla igenom alla möjliga platser jag kom ihåg att jag besökt innan fotograferingen, frågat matsalspersonal, cafeteriapersonal, vaktmästare, klasskompisar, ickeklasskompisar, receptionisten(ett antal gånger) men utan resultat. Jag och Elin (som jag som tur var hade vid min sida hela tiden) började vid det här laget ge upp. När vi tillslut bestämt oss för att gå till receptionen en tredje gång för att lämna mitt telefonnummer, om någon mot förmodan skulle komma med ett par nycklar, var hon så himla glad och talade om att mina nycklar minsann var upphittade. Ni skulle känt hur klumpen i magen bara löstes upp, grymt skönt!!

Sen i alla fall, när jag kom hem från skolan någon gång vid tresnåret, skulle jag ge mig på att laga min persienn som absolut skulle gå sönder imorse när jag drog upp den. Dock var detta lättare sagt än gjort och även denna gång fick jag hjälp av Elin vilket var sjukt välbehövligt. Men vi fixade även detta tillslut!

Nycklarna är tillbaks och persiennen är hel igen. Det jag ville säga med allt det här var nog att jag aldrig hade överlevt utan Elin idag.

puss på er

14/9



Det här är så kul så herregud.

Jag ber om ursäkt för mitt lilla break, har varit i Oskarshamn och sprungit SM hela helgen. Jag ska förklara mer sen ikväll om jag hinner. Titta på filmen så länge!

angry bitch

Idag är jag sjukt lättirriterad. Jag vet inte vad det är med mig, jag bara hugger. Orsaken till hela irritationsgrejen började på dagens samhällskunskapslektion. Vi diskuterade samhällsklasserna och huruvida man tyckte det var bra eller dåligt och allt sånt där. Och jag kan ju aldrig hålla käften, inte heller i detta fall, så jag talade klart och tydligt om vad jag tyckte. Så gjorde även en hel del andra i klassen, några helt emot mig. Hela grejen ledde till en vild och irriterad debatt och det har liksom hängt lite som ett mörk moln över mig under resten av dagen. Sad but true.

För att göra humöret lite gladare kan jag berätta att jag köpt nya orienteringsskor på Löpex idag. Bra för mig, dåligt för plånboken. Men snart ska jag och brudarna till ICA och köpa lite godis, då kanske jag blir lite muntrare.

Sen ska ju jag och Martin på Muse den 24 oktober också, det kan man inte längta tillräckligt efter.

onsdag

10 timmars sömn, frukost, en utläst bok och en grymt god kopp kaffe senare är jag redo för skolan.

God middag mina vänner!



Klara + äpplen = false

Jag förstår inte varför jag gång på gång ger mig fasen på att köpa äpplen när jag innerst inne vet att jag inte tycker att det är speciellt gott. Sagt och gjort. Nyss satt jag här och gjorde om samma misstag för sjuttioelfte gången. Jag började äta och tänkte typ "åh, gott med ett äpple" men efter några tuggor inser jag "nej, inte alls så gott" och slänger de 2/3 som är kvar i papperskorgen.

Varför kan jag inte bara acceptera?! Jag tycker inte om äpplen. Dom ger mig dålig magkänsla. Äppelkaka i alla ära men färska äpplen, big nono.

tjipp och välkomna till hajk!







Idag var som sagt jag och Carin på hajk. Vi paddlade, grillade korv och lekte. Det var kul faktiskt! Ikväll har jag sprungit lite intervaller och ätit färska kräftor från Lovisas pappa (!!). Mumma!

Sen vill jag passa på att gratulera Fröken Sundqvist som fyller hela 18 år idag. Stort grattis min vän!

Snart väntar sängen och de sista spännande sidorna i boken. Jag skippar morgonträningen imorrn och sover tills jag vaknar istället (börjar inte förrens 12.35) så är jag förhoppningsvis pigg till SM-kvalet på fredag. Det börjar ju närma sig nu, spännande!

Sov gott!

you shook me all night long

Ikväll känner jag mig lite tom. Tom och kanske en aning ensam. Egentligen utan anledning men jag antar att det är sånt som händer ibland. Ni förstår nog hur jag menar. Jag har nästan läst klart "Män som hatar kvinnor" och det är nog en av anledningarna till att jag känner som jag gör. Vilken bok! Ni vet när man blir sådär fastnaglad som man bara kan bli när man läser något riktigt bra? Så har jag varit nu ett tag. Och jag har varit jätterädd, irriterad och lite sur under tiden. Sur var jag mest för att jag inte har något tålamod och ville få reda på allting med en gång. Hur som helst, sen tar allting bara slut. Jag menar, det är ju trots allt bara en bok. Men den lämnar så många avtryck på något vis. Jag var helt skärrad där ett tag när jag läste för allt var så hemskt och läskigt. Och sen bara finito och tillbaks till verkligheten. Som så mycket annat här i världen. Något tar slut men allting fortsätter sin stilla gång.

Konstigt egentligen hur saker och ting påverkar oss på olika sätt.

Hur som helst borde jag i alla fall inte känna mig ensam ikväll för många av mina finaste vänner finns inom en radie på typ 20 meter och de andra jag bryr mig om som bor på annat håll hör också av sig. Så egentligen, vad har jag att klaga på ikväll? Inte så mycket. Förutom att jag önskade att det fanns någon som kunde komma och hålla om mig litegrann. Men det kanske det finns någonstans men kanske inte just här, just ikväll. Den som väntar på något gott...

Nu ska jag lägga ifrån mig boken och de sista 40 olästa sidorna och försöka sova. Imorrn väntar hajk med Idrott&HälsaB-gruppen vilket innebär jag, Carin & typ 70 killar. Eller det kanske är två tjejer till förutom oss, men ni förstår poängen. Det kan nog bli kul. Sov gott mina vänner!


really like your eyes, can I come along?

Hej mina kära vänner. Vad gör ni ikväll?
Jag sitter i Hallsberg och har det mysigt. Dricker kall mjölk & äter marabous "dark cocoa nibs". Det får jag unna mig för att jag faktiskt tog tag i mig själv och lagade mina jeans idag! Eller åtminstone ett par av dom...

Jag är lite ledsen för att jag missade Håkan i fredags. Om någon av er var där, HUR VAR DET?
Nu ska jag gosa lite med Lovisa som kom in och hälsade på. Ta hand om er så länge! Pusssss

I just don't know what to do with myself

Jag måste måste måste laga hålen i mina jeans men det finns så himla mycket annat jag hellre gör just nu. Som att beundra mitt nyklippna och lite ljusare hår till exempel. (Det blev faktiskt nice!)

Eller så kan jag bara njuta av att livet verkligen är på väg åt rätt håll nu. Att jag börjar bli glad i magen igen. Det ska jag nog göra.


en annan typ av missbruk

Jag har kommit på en ganska konstig egenskap jag har. Jag tjatar ut allt jag tycker om. Det spelar ingen roll vad det handlar om, hittar jag någonting som jag gillar på nåt vis så använder jag/äter jag/har på mig detta tills jag tröttnar på det. Man skulle kunna säga att jag missbrukar produkten i fråga. För några veckor sedan hittade jag till exempel ett nytt bröd nere på ICA som jag tyckte var väldigt gott. Tror ni inte jag har ätit det brödet varenda morgon sen dess? Jojjomen. Och snart kommer jag tröttna och börja leta efter någon ny sort. Det vet jag. Eller som med pålägg, just nu är jag beroende av salami, om några veckor antagligen av någonting annat. Man skulle kunna säga att jag är en periodare. Jag gör allt ett tag, men bara tills jag tröttnat. Nya skor, en bra låt, en speciell schampoosort..YOU NAME IT. Allt.

Jag menar, det hade ju varit lite mer lagom om man tänkte "Wow, vilka goda mackor! Dom här kan jag köpa någon gång ibland. Eller wow, vilken bra låt. Den ska jag inte lyssna på dygnet runt i tre veckor och sen aldrig mer vilja höra." Fattar ni poängen?

Finns det hjälp för sånt här? Jag är nämligen rädd att jag kommer ha tjatat ut i princip allt innan jag är 40. Och det känns ju lite trist.

om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt

Ikväll spelar fina, fina Håkan på Grönan, precis som vanligt. Det enda problemet är att jag inte vet en enda människa som vill/kan följa med mig dit så just nu ser det ut som om jag blir tvungen att skippa hela grejen. Det känns inte helt rätt i magen. Det är klart att jag skulle kunna åka dit själv men jag menar, hur kul är det? Framförallt är jag rädd för att hela grejen skulle kunna bli jättedeppig om det bara var jag och alla gamla minnen. Jag behöver någon att hålla om när jag lyssnar på Håkan, så är det bara. Hur som helst, även om jag missar Håkan ikväll så vill jag inte att ni ska missa detta:




honey and the moon



Don't know why I'm still afraid
If you weren't real I would make you up
now
I wish that I could follow through
I know that your love is true
And deep
As the sea
But right now
Everything you want is wrong,
And right now
All your dreams are waking up,
And right now
I wish I could follow you
To the shores
Of freedom,
Where no one lives.

Remember when we first met
And everything was still a bet
In love's game
You would call; I'd call you back
And then I'd leave
A message
On your answering machine

But right now
Everything is turning blue,
And right now
The sun is trying to kill the moon,
And right now
I wish I could follow you
To the shores
Of freedom,
Where no one lives

Freedom
Run away tonight
Freedom, freedom
Run away
Run away tonight

We're made out of blood and rust
Looking for someone to trust
Without 
A fight
I think that you came too soon
You're the honey and the moon
That lights
Up my night


But right now
Everything you want is wrong,
And right now
All your dreams are waking up,
And right now
I wish that I could follow you
To the shores
Of freedom
Where no one lives

Freedom
Run away tonight
Freedom freedom
Run away
Run away tonight

We got too much time to kill
Like pigeons on my windowsill
We hang around

Ever since I've been with you
You hold me up
All the time I've falling down

But right now
Everything is turning blue,
And right now
The sun is trying to kill the moon,
And right now
I wish I could follow you
To the shores
Of freedom
Where no one livesDon't know why I'm still afraid
If you weren't real I would make you up
now
I wish that I could follow through
I know that your love is true
And deep
As the sea
But right now
Everything you want is wrong,
And right now
All your dreams are waking up,
And right now
I wish I could follow you
To the shores
Of freedom,
Where no one lives.

Remember when we first met
And everything was still a bet
In love's game
You would call; I'd call you back
And then I'd leave
A message
On your answering machine

But right now
Everything is turning blue,
And right now
The sun is trying to kill the moon,
And right now
I wish I could follow you
To the shores
Of freedom,
Where no one lives

Freedom
Run away tonight
Freedom, freedom
Run away
Run away tonight

We're made out of blood and rust
Looking for someone to trust
Without
A fight
I think that you came too soon
You're the honey and the moon
That lights
Up my night


But right now
Everything you want is wrong,
And right now
All your dreams are waking up,
And right now
I wish that I could follow you
To the shores
Of freedom
Where no one lives

Freedom
Run away tonight
Freedom freedom
Run away
Run away tonight

We got too much time to kill
Like pigeons on my windowsill
We hang around

Ever since I've been with you
You hold me up
All the time I've falling down

But right now
Everything is turning blue,
And right now
The sun is trying to kill the moon,
And right now
I wish I could follow you
To the shores
Of freedom
Where no one lives

back to the 80's

Jag lovade ju att jag skulle visa er bilder från helgen. Lite sent men här kommer några:

 

Vill ni veta en hemlis förresten? Jag har kommit på mig själv med att börja tycka om färgen jag har på bodyn.

 

Rosa... Typ.

 

Ni vet, jag har alltid alltid hatat rosa och allt som har med färgen att göra. Tyckt att det varit alldeles för flickigt och allt det där. Så jag skäms lite över att berätta att igår köpte jag en rosa tröja, helt frivilligt. Fast den är ju inte grisrosa förstås, men den är helt klart åt det rosa hållet. Börjar jag bli lite flickig av mig?


NÄR OCH HUR HÄNDE DETTA??




nobody said it was easy

Varför blir jag så rädd?

och jag snubblar med tungan på en bokstav i ditt namn

Imorse när Jack Johnson som vanligt började sjunga på mobilen ville jag inget hellre än att somna om. Det var verkligen en sån där morgon när man bara vill burra ner sig i det varma, mjuka täcket och sova någon timme till. Men nejnej, upp flög jag och en halvtimme senare bar det iväg mot träningen. Det här med morgonträningar är rätt fascinerande tycker jag. Innan man stuckit iväg är man så nyvaken så det finns inte men sen, sen när man väl är ute då är det sjukt skönt! För att inte tala om hur nöjd man är efteråt när man sprungit klart ett bra pass kl 9 på morgonen!

Så har alltså min morgon sett ut hittills. Nu blir det snart lunch i skolan och sen lite samhällskunskap B. Den kursen är hur kul som helst! I eftermiddag blir det shopping med brudarna i Örebro också så det här ser ju ut att bli en riktigt bra dag!


en tisdag

När jag får barn någon gång i framtiden (vilket jag verkligen hoppas att jag får!!) så hoppas jag att jag kommer älska mitt barn lika mycket som Alex Schulman verkar älska sin lilla Charlie. Titta in och bli glad:

http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen

Vi tog ju skolfoto idag förresten, det var ungefär lika kul som vanligt. Jag gillar inte det där riktigt. Att le på beställning framför en helt främmande människa. Det syntes nog på resultatet också skulle jag tro..

Innan ni går ber jag er lyssna på den finaste låten jag hört på mycket, mycket länge. Tips från sötcarin. Lyssna och njut!


RSS 2.0