livetenligtklara

Den här kvällen kan nog vara den konstigaste på väldigt väldigt länge. Eller det hela började väl redan imorse förresten. Jag vaknade upp och hade massa små utslag på magen och ryggen som kliade. Oskönt, absolut, men ingen större fara så jag gick till skolan och var och tränade utan att tänka på saken. Sen när jag kom hem ikväll och just hade ätit färdigt middagen bröt helvetet lös. Det började klia mer och mer och de röda utslagen spred sig som en löpeld över min kropp. Helt otroligt förjävligt jobbigt med en klåda som inte går att beskriva. Jag tänkte att jag inte skulle hetsa upp mig i onödan (som jag brukar) och ringde moster sjuksyster som sa åt mig att avvakta så länge jag inte fick problem att andas. Sagt och gjort. Dock gjorde jag det lilla misstaget att jag la mig i sängen, under täcket och kollade på TV. Jättedålig idé Klara. Eftersom det blev varmt (har jag nu fått lära mig) på ryggen så fick jag tusen gånger så mycket utslag och klåda som jag redan hade och nu var inte paniken långt borta. Ringde mamma som sa åt mig att ringa sjukvårdsupplysningen, om jag inte ville åka till akuten med en gång förstås. Så det gjorde jag. Ringde alltså. Jag berättade hela min lilla historia och det faktum att jag åt spenatsoppa både igår kväll och idag till lunch (jag tror det kan vara boven för det var tusen år sist) och hon skickade iväg mig till Statoil för att köpa clarityn och sen skulle jag tydligen hem och duscha en iskall dusch utan att torka mig efteråt. Halv elva drog jag alltså på mig alla kläderna igen (jag hade i princip gått och lagt mig) och cyklade iväg till Statoil. Unnade mig en påse lösgodis också. Det får man om man är ensam och ynklig, har jag hört. 200 spänn fick jag förresten punga ut för tabletterna. Helt sinnes, det är visst inte meningen att man ska klara sig ekonomiskt om man är student. Hur som, jag cyklade hem i mörket, tog mina tabletter och hoppade in i den kallaste duschen i mannaminne. Har aldrig duschat så kallt så länge förut. Aldrig. Nära-döden-upplevelse I tell you. Till råga på allt fick jag inte ens värma mig i handduken efteråt, nej nej. Självtorka stelfrusen är det enda rätta. Och där nånstans är vi väl nu. Jag har gjort vad jag ska och fönstret står vidöppet trots att det är den 1a november, för att göra rummet så kallt som möjligt. Det här med värme, ja ni vet ju hur det var med den saken. Hoppas bara att det ger sig snart och att jag slipper spendera natten på akuten dit hon sa åt mig att åka om det här inte hjälper. Tycker väl kanske att rodnaden har gått ner lite men det kliar så förjävligt. Kommer inte våga somna för jag lär klia sönder mig i sömnen.