kärleken är inte blind, men ganska närsynt

Jag lyssnar på Damien Rice och hamnar här igen. I mitt rum, sent på kvällen när mina vänner har gått och lagt sig. Bara jag och mina tankar. De sista dagarna har jag tänkt på hur glad jag är över att det snart är ett nytt år. 2010 kommer bli ett kalasbra år, det vill jag verkligen tro. Vår, fester, STUDENTEN och sen, inga måsten. Inga alls. Vi får se vad som händer. Det är både spännande och läskigt att inte veta vart jag kommer ta vägen, men det hör väl till antar jag. En sak som jag är medveten om är i alla fall att 2010 inte på något vis kan bli värre än vad detta året har varit. 2009 har nog varit det jobbigaste året i mitt 18-åriga liv. Det har hänt massa jobbiga saker tidigare i mitt liv också, det är inte det jag menar, men det är först i år som jag varit tillräckligt stor för att verkligen känna. Jag har inte kunnat blunda för problemen som man kunde när man var mindre. Det har varit ett känslomässigt kaos om man ska fatta sig kort. Däremot tror jag att detta året har lärt mig en hel del om livet. Om kärleken. Att det inte är så lätt alla gånger och hur fruktansvärt, fruktansvärt ont det kan göra när man mister någon man tyckt så himla mycket om. Jag kunde aldrig gissa.

Den 10:de december idag. Tjugoen dagar kvar tills skitåret är över och det nya kan börja. Jag ser verkligen fram emot det.

Sov gott sötnosar. ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0