10. Det här hade jag på mig idag (& igår..)
Har på mig precis samma sak som på bilden som togs igår när vi lärde Martin äta sushi(!!!). Han verkade till och med nästan tycka om det vilket jag tyckte var helt fantastiskt. Älskar när man får någon att gilla något som man tycker så mycket om själv. Angående kläderna så får ni tycka att jag är lite smutsig men jag sov hos Malin inatt så det fick bli samma outfit idag igen. Gott nytt år på er förresten!
09. Min tro
Sen tror jag också att skratt förlänger livet. Och pussar.
lelove
08. Ett ögonblick
07. Min bästa vän
Jag skulle nog snarare vilja ändra rubriken till mina bästa vänner. Jag har så många fina vänner som jag absolut inte vill eller kan rangordna. Det känns som om det var sånt man höll på med på lekis när man ville skryta om vem som var ens bästis för en dag eller två. Den av mina vänner (som jag har kontakt med idag) som har känt mig längst är Ellen. Fina, underbara, förstående Ellen. Vi umgicks inte så himla mycket när vi var små men vi har alltid träffats genom orienteringen och våra föräldrar. Ellen är verkligen one of a kind. Precis som jag så känner hon väldigt mycket hela tiden och det är så himla skönt tycker jag. Det går alltid att vara rak och ärlig med hur man känner med Ellen. Mår man piss så säger man det och är det något kul som hänt så vill man berätta det för henne på en gång. När det tog slut med Niklas var Ellen den som verkligen fanns där och lyssnade. Just att hon hade gått igenom skiten själv och visste hur jäkligt det var gjorde att hon tröstade så bra. För mig känns det som vi kom varandra närmre under den tiden och för det kommer jag alltid vara tacksam. Ellen, min solstråle och mitt stöd när hjärtat tvekar.
Malin är den som jag automatiskt skulle kalla min bästis. För det har varit så i så många år. Alltid hon och jag, oavsett vart vi bott eller vad vi gjort. Vi har alltid hållt ihop. Våra tre år tillsammans i en lägenhet i Hallsberg bekräftade just detta, hon och jag kommer alltid funka ihop. Jag och Malin är nog lite som två systrar. Vi är absolut inte rädda för att säga till varandra för vi vet att vi alltid kommer stå kvar tillsammans i slutändan oavsett vad. Malin är faktiskt den enda av mina vänner som jag vågar vara helt rak och ärlig mot på det viset. Vi kan gnälla och vi kan vara sura utan att jag blir det minsta orolig. Bara det i sig är en otrolig trygghet för mig. Just trygghet förknippar jag Malin oerhört mycket med. Sen blir jag alltid glad av att ha Malin i närheten. Glad och lugn. Jag tror att vi är lite som två pusselbitar, vi behöver varandra för att det stora livspusslet ska vara fullständigt. Så känns det i alla fall. Och nu ska hon åka iväg till Skottland i januari och jag får ont i magen bara jag tänker på det. Älskade vän.
Förutom Ellen och Malin så har jag massor av andra underbara människor runt omkring mig. Även om jag skulle vilja så har jag varken tid eller ork att skriva om allihop men det betyder inte att jag inte tycker om dom lika mycket. Absolut inte. Jag skulle vilja berätta hur jag alltid skrattar och skojjar ihop med Agnes, hur Lovisa (av någon konstig anledning) alltid får mig att börja fnittra, hur Carin förstår mig så bra och är så himla härlig, hur Lilians breda leende gör mig varm i hela kroppen och hur Johanna Elin och Karro är en sån skön trio så det bara finns inte. Jag har säkert glömt hälften men det beror bara på att jag är trött. Det är okej i december har jag hört. Hur som helst så vill jag att ni alla ska veta att jag är så himla jäkla glad att jag har er i mitt liv! Utan er hade allting varit tusen gånger tråkigare och jag hade varit långt ifrån den jag är idag. TACK och KRAM. Jag älskar er!
06. Min dag
05. Vad är kärlek?
Jag tror att alla människor strävar efter att hålla någon kär. Att hitta den där personen som får det att bubbla i hela kroppen som man förhoppningsvis sen känner att man vill dela allt med. Just det där med att dela sitt liv med någon annan, att gå igenom livets alla upp- och nedgångar tillsammans, det tycker jag verkligen är kärlek. Sen tycker jag, precis som jag sagt förut, att kärlek är det finaste men också fulaste som finns. Allt på grund av den enkla anledningen att kärlek känns så mycket. När man inte har den går man sönder av smärta och när man har den blir man nästan lite tokig av lycka.
Kärlek för mig är (bland annat) detta:
04. Det här åt jag idag
- fil & müsli, juice, macka med skinka och kaffe
- en banan
- makaroner och ost&skinksås
- knäckebröd med skinka och gurka
- tagliatelle med ost&skinksås (hur stor var chansen/risken att få samma middag som jag åt till lunch?)
- glögg med pepparkakor
- en clementin
- dagens bit i chokladkalendern
03. Mina föräldrar
Min pappa är förstås också världens bästa. Till skillnad mot mamma är jag och pappa inte alls speciellt lika. Kanske lite till utseendet med till sättet är det han och storasyster som klickar. Min pappa är en väldigt händig man som älskar sport och bra musik. Just musiken är någonting som pappa och jag har gemensamt. Inte på det sättet att vi lyssnar på samma slags musik men vi pratar ofta musik och vill gärna visa varandra om vi upptäckt någon ny stjärna. Ett bevis på detta är att jag för några veckor sen fick med både mamma och pappa på Håkankonserten på Hovet och nu är "tvingad" att följa med och titta på Ulf Lundell i mars. Kan bli kul! Det fina med min pappa är att han också verkligen bryr sig, fast på ett annat sätt än mamma. Det är typiskt pappa att komma med små överraskningar ibland och göra i ordning någonting mysigt för familjen. Det är sånna där småsaker som kan tyckas oviktiga men som betyder så himla mycket. När jag till exempel var ensam hemma en helg i vintras och skulle koka ägg till frukost hittade jag en text på insidan av äggpaketet där pappa hade skrivit: "kokas 5:45". Bara för att han vet att jag alltid undrar och aldrig får till mina ägg som jag vill (pappa är äggkokaren i vår familj). Eller att han har laddat kaffebryggaren och ställt fram frukost en vardagsmorgon när man är trött och ska till jobbet och han redan har börjat för länge sen. Sånna små, fina saker är det nog bara min pappa som gör.
Sen det faktum att mina föräldrar träffades när dom var sjutton och nitton år och fortfarande verkar tycka lika mycket om varandra, och visar det, gör att jag blir alldeles varm i hjärtat. Så vill jag också ha det när jag är femtio och har varit gift i nästan tjugofem år.
Ser ni pappas tröja förresten? Den gjorde han i smyg inför min student. Inte ens mamma visste om det. Bara en sån sak liksom. Då kanske ni förstår vad jag menar.
02. Min första kärlek
01. Om mig
Fick skrivkramp typ HÄR.
Jag tycker det är skitsvårt att beskriva mig själv för jag har insett att det finns en bild av mig som jag själv har och sen finns det säkert en helt annan bild som någon annan har. Jag önskar jag kunde säga att jag alltid är glad. Det är jag verkligen inte (fråga dom jag bor med). Däremot tror jag att jag är glad ganska ofta och jag vill verkligen få människor i min omgivning att må bra, även om ett leende ibland bara är för stunden. Sen är jag jävligt envis också och är jättedålig på att ta kritik. Två mindre bra egenskaper. Jag jobbar verkligen på det där med att ta emot kritik, både positiv och negativ. Den positiva skrattar jag bara åt och tar inte in för fem öre medan jag tar åt mig av den negativa tills jag har ältat allting tusen gånger och har världens klump i magen. Jag vet inte varför, det bara är så. Handlar nog om självkänslan, have to work on that one.
Jag vill också tro att jag är en social och öppen tjej som har ganska lätt för att träffa nya människor. Och sen är jag nyfiken, på allt verkligen. Människor, samtal, presenter, händelser, filmer osv osv. Men mest på människor tror jag. Pojkar som ler med ögonen. Sen kan jag vara jävlig osmidig många gånger då jag pratar för högt, skrattar för högt, tittar för länge. Ja, ni vet. Just denna har jag en känsla av är en väldigt framstående egenskap hos mig. Osmidigheten. Charmigt kan vissa tycka, pinsamt tycker alla andra.
Ibland kan jag känna att jag inte riktigt får plats i mig själv. Att det finns för mycket tankar, känslor och funderingar i mig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det kan inte vara menat att lilla jag så tänka på allt det här för till slut spricker jag. Så känns det. Överlag så är det nog lite så, jag tänker och känner säkert mer än många andra. Det gör att när jag mår bra så mår jag jättebra, när jag är ledsen är jag skitledsen och när jag är kär så känns det i varenda liten partikel i hela kroppen. Höga berg och djupa dalar, lite så är jag nog. Sen är jag bara nitton år och känner långt ifrån varenda egenskap hos mig själv. Ska bli spännande att se hur jag ser ut och beter mig om några år. Vad det blev av den här lilla beskrivningen vet jag inte alls. En liten dos av mig var det kanske, eller så har ni en helt annan uppfattning.
Puss.
