01. Om mig
Jag hittade just en lista med trettio punkter. En punkt/ett ämne för varje dag i månaden. Jag tyckte det lät skitspännande men insåg ganska fort att jag antagligen inte kommer kunna hålla mig till den där listan en hel månad. Sen kom jag på att om jag inte visar er listan nu innan så vet ni ju inte om jag fuskar eller inte, så då kan jag ju åtminstone göra ett försök. I och försig märker ni ju om jag inte håller tidschemat men det är inte så noga tycker jag, att fixa alla trettio känns som en tillräcklig utmaning. Strunt samma om jag inte kommer klara det, jag gör i alla fall ett försök. Ämne nummer ett är, "om mig".
Fick skrivkramp typ HÄR.
Jag tycker det är skitsvårt att beskriva mig själv för jag har insett att det finns en bild av mig som jag själv har och sen finns det säkert en helt annan bild som någon annan har. Jag önskar jag kunde säga att jag alltid är glad. Det är jag verkligen inte (fråga dom jag bor med). Däremot tror jag att jag är glad ganska ofta och jag vill verkligen få människor i min omgivning att må bra, även om ett leende ibland bara är för stunden. Sen är jag jävligt envis också och är jättedålig på att ta kritik. Två mindre bra egenskaper. Jag jobbar verkligen på det där med att ta emot kritik, både positiv och negativ. Den positiva skrattar jag bara åt och tar inte in för fem öre medan jag tar åt mig av den negativa tills jag har ältat allting tusen gånger och har världens klump i magen. Jag vet inte varför, det bara är så. Handlar nog om självkänslan, have to work on that one.
Jag vill också tro att jag är en social och öppen tjej som har ganska lätt för att träffa nya människor. Och sen är jag nyfiken, på allt verkligen. Människor, samtal, presenter, händelser, filmer osv osv. Men mest på människor tror jag. Pojkar som ler med ögonen. Sen kan jag vara jävlig osmidig många gånger då jag pratar för högt, skrattar för högt, tittar för länge. Ja, ni vet. Just denna har jag en känsla av är en väldigt framstående egenskap hos mig. Osmidigheten. Charmigt kan vissa tycka, pinsamt tycker alla andra.
Ibland kan jag känna att jag inte riktigt får plats i mig själv. Att det finns för mycket tankar, känslor och funderingar i mig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det kan inte vara menat att lilla jag så tänka på allt det här för till slut spricker jag. Så känns det. Överlag så är det nog lite så, jag tänker och känner säkert mer än många andra. Det gör att när jag mår bra så mår jag jättebra, när jag är ledsen är jag skitledsen och när jag är kär så känns det i varenda liten partikel i hela kroppen. Höga berg och djupa dalar, lite så är jag nog. Sen är jag bara nitton år och känner långt ifrån varenda egenskap hos mig själv. Ska bli spännande att se hur jag ser ut och beter mig om några år. Vad det blev av den här lilla beskrivningen vet jag inte alls. En liten dos av mig var det kanske, eller så har ni en helt annan uppfattning.
Puss.
Fick skrivkramp typ HÄR.
Jag tycker det är skitsvårt att beskriva mig själv för jag har insett att det finns en bild av mig som jag själv har och sen finns det säkert en helt annan bild som någon annan har. Jag önskar jag kunde säga att jag alltid är glad. Det är jag verkligen inte (fråga dom jag bor med). Däremot tror jag att jag är glad ganska ofta och jag vill verkligen få människor i min omgivning att må bra, även om ett leende ibland bara är för stunden. Sen är jag jävligt envis också och är jättedålig på att ta kritik. Två mindre bra egenskaper. Jag jobbar verkligen på det där med att ta emot kritik, både positiv och negativ. Den positiva skrattar jag bara åt och tar inte in för fem öre medan jag tar åt mig av den negativa tills jag har ältat allting tusen gånger och har världens klump i magen. Jag vet inte varför, det bara är så. Handlar nog om självkänslan, have to work on that one.
Jag vill också tro att jag är en social och öppen tjej som har ganska lätt för att träffa nya människor. Och sen är jag nyfiken, på allt verkligen. Människor, samtal, presenter, händelser, filmer osv osv. Men mest på människor tror jag. Pojkar som ler med ögonen. Sen kan jag vara jävlig osmidig många gånger då jag pratar för högt, skrattar för högt, tittar för länge. Ja, ni vet. Just denna har jag en känsla av är en väldigt framstående egenskap hos mig. Osmidigheten. Charmigt kan vissa tycka, pinsamt tycker alla andra.
Ibland kan jag känna att jag inte riktigt får plats i mig själv. Att det finns för mycket tankar, känslor och funderingar i mig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det kan inte vara menat att lilla jag så tänka på allt det här för till slut spricker jag. Så känns det. Överlag så är det nog lite så, jag tänker och känner säkert mer än många andra. Det gör att när jag mår bra så mår jag jättebra, när jag är ledsen är jag skitledsen och när jag är kär så känns det i varenda liten partikel i hela kroppen. Höga berg och djupa dalar, lite så är jag nog. Sen är jag bara nitton år och känner långt ifrån varenda egenskap hos mig själv. Ska bli spännande att se hur jag ser ut och beter mig om några år. Vad det blev av den här lilla beskrivningen vet jag inte alls. En liten dos av mig var det kanske, eller så har ni en helt annan uppfattning.
Puss.
Kommentarer
Trackback
