Vi är förlorade vi två, sen vi var 17 år.
Hallå mina vänner.
Nu ska jag strax gå & lägga mig så min förkylning dör så fort som möjligt. Men vet ni vad jag har gjort ikväll?
Jag har varit & kollat på Håkan i Örebro med Martin & Lilian :) 6:e eller 7:e gången nu om jag räknat rätt. Och visst var det jättebra, precis som vanligt. Håkan gör ingen besviken! Däremot kändes det lite konstigt ikväll, lite vemodigt på något vis. Under de 2,5 åren jag var tillsammans med Niklas växte min kärlek till Håkans musik i ungefär samma takt som den till Niklas. Jag kunde alltid relatera till Håkans låtar om det var något fint jag ville få fram när det handlade om kärlek. Det passade liksom alltid in på pricken. Därför var det så konstigt när jag stod där mitt bland alla glada, sjungande människor ikväll. Hela konserten började med "Jag har varit i alla städer" & klumpen kom.
Alla vackra ord om kärlek som jag så många gånger använt de senaste åren bara passerade förbi precis som alla minnen, alla känslor. De passade inte in på mitt liv längre. Hela konserten avslutades (säkert bara för att jävlas med mig) med världens finaste "Nu kan du få mig så lätt" som har varit den allra finaste "beskivakärlekentillNiklaslåten" & mina tårar bara rann. Och rann. Jag försökte låtsas som ingenting men mina två vänner märkte & kollade på mig med ledsna blickar. Jag orkade inte säga någonting, de förstod ändå. Och tog min hand när det var som jobbigast. Samtidigt var allting så fint, men orden var bara inte gjorda för mig ikväll.
Ikväll passade "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger" mycket bättre in på mitt liv, tyvärr. Jag vill inte erkänna att det är så.
Efter konserten följde Lilian med upp till mig & drack te & mös med levande ljus. Då blev jag varm i hjärtat igen. ♥
Nu ska jag strax gå & lägga mig så min förkylning dör så fort som möjligt. Men vet ni vad jag har gjort ikväll?
Jag har varit & kollat på Håkan i Örebro med Martin & Lilian :) 6:e eller 7:e gången nu om jag räknat rätt. Och visst var det jättebra, precis som vanligt. Håkan gör ingen besviken! Däremot kändes det lite konstigt ikväll, lite vemodigt på något vis. Under de 2,5 åren jag var tillsammans med Niklas växte min kärlek till Håkans musik i ungefär samma takt som den till Niklas. Jag kunde alltid relatera till Håkans låtar om det var något fint jag ville få fram när det handlade om kärlek. Det passade liksom alltid in på pricken. Därför var det så konstigt när jag stod där mitt bland alla glada, sjungande människor ikväll. Hela konserten började med "Jag har varit i alla städer" & klumpen kom.
Alla vackra ord om kärlek som jag så många gånger använt de senaste åren bara passerade förbi precis som alla minnen, alla känslor. De passade inte in på mitt liv längre. Hela konserten avslutades (säkert bara för att jävlas med mig) med världens finaste "Nu kan du få mig så lätt" som har varit den allra finaste "beskivakärlekentillNiklaslåten" & mina tårar bara rann. Och rann. Jag försökte låtsas som ingenting men mina två vänner märkte & kollade på mig med ledsna blickar. Jag orkade inte säga någonting, de förstod ändå. Och tog min hand när det var som jobbigast. Samtidigt var allting så fint, men orden var bara inte gjorda för mig ikväll.
Ikväll passade "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger" mycket bättre in på mitt liv, tyvärr. Jag vill inte erkänna att det är så.
Efter konserten följde Lilian med upp till mig & drack te & mös med levande ljus. Då blev jag varm i hjärtat igen. ♥
Kommentarer
Postat av: matilda
aaww..
Postat av: Frida
åhh, jag tycker så synd om dig Klara! Jag känner dig inte ens, men jag läser här varje dag och ja, vet inte vad jag ska säga mer egentligen men hoppas att du mår bättre snart! :)
Postat av: Klara
Tack så mycket Frida, sånt värmer! :) Förresten kan jag passa på att säga att jag läser din blogg varje dag jag med ;) Hoppas allt är fint!
Trackback
