livetenligtklara

Nu bara rullar det. Det känns inte som om jag har gjort så mycket för att det ska bli så här men just nu går allting av sig själv liksom. Toppenlopp i helgen, körkort igår, det gick fint på psykologin idag & helgen kommer bli kalas. Hur kommer det sig att det faktiskt vände tillslut? Jag vaknar inte längre varje morgon med en klump i magen & Niklas är verkligen inte det enda jag tänker på nuförtiden. Tvärtom. På psykologin idag lärde vi oss om krishantering och dess fyra olika faser: chockfasen, reaktionsfasen, bearbetningsfasen och nyorienteringsfasen. Egentligen ska nyorienteringsfasen inte komma förrens efter cirka ett år (fast det är mer vid dödsfall och sånt) så om jag gissar rätt så är jag nog i den nu. Jag har liksom accepterat hela grejen och lägger inte en massa negativ energi på det längre. Men det är klart att det känns, det kommer det alltid göra. Dock inte 24 timmar dygnet runt som jag trodde för några månader sen. Oerhört skönt. Nu längtar jag bara efter att utforska och träffa massa nya, härliga människor.  Jag är nyfiken och pirrig. Och glad. Det finns så mycket fint i den här världen.

Om en vecka tar två av mina bästa vänner studenten & jag är så glad för deras skull samtidigt som jag med spänning verkligen ser fram emot min egen student om ett år. Det sägs ju att det är då livet börjar på riktigt. Jag kan knappt vänta. :)