livetenligtklara

Ja, vad ska jag sæga? Jag har nog aldrig varit så rædd som jag var idag!

Imorse kl 9 tog vi vårt pick och pack och begav oss en timmes bilresa hærifrån, før att klættra. Visst, jag har klættrat någon gång tidigare, inomhus, men jag var inte riktigt beredd på vad som væntade... Dock ær jag inte den som bangar i førsta taget så det var bara att hænga på. 

Det gick så långt att jag efter några timmar, gick med på att rappelera nedfør ett 25-meters långt stup. Och før er som inte, precis som jag, vet vad rappeling ær før något så ær det nær man sækrar sig sjælv liksom. Bara du och stupet. Ingen dær under som håller i och ræddar dig nær du faller. Dum som jag ær så gjorde jag detta. Men jag lever, efter tårar och skratt (skræckblandad førtjusning) kom jag ner. Herregud vilken grej.

Bilderna gør sig tyværr inte rættvisa. Det var høgt som tusan!









Nu væntar duschen och sen grillkvæll och kanske lite partaj. Ha en fin eurovisonfinal-kvæll allesammans! Puss.