livetenligtklara

Jag jobbade på och hade riktig roligt. Solen sken och under de få vakna timmarna efter jobbet tränade jag eller mös med mina fina vänner. Om de befann sig i Sverige vill säga. En kväll åkte jag ut till Solsidan och åt middag med Malin och Fredrik. Dom är fina, dom två.




Mina fem veckor tog slut fredagen innan O-ringen började så det var inte mycket till vila innan det var dags att ge sig iväg. Det blev precis en sån femdagars vecka som det ska vara. Det regnade en del, det var lite jobbigt, det gick lite dåligt, det gick lite bra, det var bökigt och stökigt i husvagnen, några var lite arga, några var lite glada. Det vi alla hade gemensamt var nog ändå den sanna o-ringenkänslan och festhumöret på sjätte etappen.

Trots att mina stövlar och campingstolar snoddes sista natten så var det en mycket fin vecka. Efter veckans slut spenderade jag några dagar med familjen nere hos morfar och några dagar i Varberg. Väldigt mysigt.

Och så var även denna fina sommarmånad slut.

 

 

Månaden avslutades med 18-årskalas för Karro ute i Tullinge. Temat var 80-tal.

 

 

SEPTEMBER

September kom och med det gulliga sms och glada magar. Jag somtrodde att jag aldrig skulle få känna fjärilar i magen igen, började göra det. Vilket kanske inte var helt optimalt då killen inte var den lättaste att komma underfund med. Fast det hade jag inte insett då...

Under månaden var det också dags för årets viktigaste tävlingar, SM-kvalen. Jag hade höga förväntningar på mig själv och ville verkligen prestera. Jag vet inte om man kan kalla det otur, jag gör det, men jag missade i alla fall båda finalerna med små marginaler. På medeln låg jag 6a hela vägen (10 gick till final) tills näst sista som jag gjorde en tokgrej till och på lången blev jag precis utpetad, en ynka placering från final. Jag blev förstås oerhört besviken och ville bara bort från allt vad orientering hette ett tag.

Som tur vad hade jag med mig mina favorittjejer på båda resorna vilket gjorde det hela tusen gånger roligare.

 

 

Efter SM-tävlingarna var det som sig bör dags för den traditionsenliga SM-festen. Festen med stort F. Vi tog tillfället i akt och hyrde församlingshemmets smu-stuga som blev en perfekt festlokal. Innan festen i stugan drog igång var det dags för lite öl-ol i Ekoparken.

Som den sanna öldrickare jag är (inte) tog jag detta på stort allvar och slutade på en finfin fjärdeplats i damklassen.

 

 

Årets tema var länder och alla hade blivit tilldelade varsin nationalitet som man skulle representera under kvällen.

 

Jag var Japan och Carin var Norge. Rätt nöjd med min outfit faktiskt.

 

 

OKTOBER

Hösten kom och jag var lite förvirrad i hjärtat. Det var för det mesta blött och grått utanför fönstret. Lyssnade mycket på Melissa Horns nya album och såg fram emot Muse på Hovet den 24e.

 

Oktoberhelg nummer två var det dags för 25-manna. Jag platsade i första laget och var pepp. Precis som tidigare under hösten lyckades jag inte alls visa vad jag kan då jag fick världens blackout i huvudet och mer eller mindre sabbade för hela laget. Inte en lyckad dag orienteringsmässigt.

Fick med mig Agnes hem efteråt och på kvällen vankades det fest.

 

 

Höstlovet kom och det var dags för Muse med Martin. Äntligen! Utan tvekan den mest fantastiska konsert jag varit på. No offence to Håkan men det här var makalöst.

 

 

Höstlovet gick och jag lekte en del med mina favorittjejer. Sen blev jag himla förkyld med men det är ju en annan femma. Lite rörig men ganska fin månad ändå.

 

 

NOVEMBER

Årets nästa sista månad inleddes med höstlunken där det var vadslagning mellan lag Klara och Anders Hall och Malin och Peter Sandström. Team Hall tog till slut hem det hela efter en timme och fyrtiosex minuters löpning. Jobbigt var det.

 

Första veckan efter lovet tillbringades i Linköping där några tjejer från skolan var på studiebesök på universitetet. Jag passade på att träffa killen med de fina ögonen från augusti igen och blev sådär pirrig i magen, igen. Läskiga läskiga känsla. Hade ett par riktigt mysiga dagar i Linkan och ville inte tillbaks till Hallsberg. Men vardagen smög sig på och de gulliga smsen uteblev. Sorgset? Ja. Förvånande? Inte så värst.

 

Bestämde mig för att inte bli så känslomässigt involverad i allt jag gör. Eller ja, försöka i alla fall.

 

Månaden gick mest ut på att längta tills det helvetiska året äntligen skulle ta slut och våren komma. Tog i princip inte en enda bild, hur nu det gick till? Var i alla fall på en onsdagsfest hemma hos Julia Lauri som såg ut lite såhär.

 

 

Jag bakade lussebullar också. Och läste luftslottet som sprängdes. Och försökte lära mig spela gitarr. Men november var en ganska grå månad.

 

Juste, jag blev ju himla sjuk av det där svinisvaccinet också.

Bara massa positiva saker.

 

 

DECEMBER

 

Mysmånaden december kom vilket medförde en betydligt mysigare känsla i kroppen än november. Min och Malins paketkalender startade också vilket gjorde varenda vardagsmorgon mycket roligare. Nedräkningen till julafton började ju med, såklart!

 

 

 

Jag följde slaviskt både Bonde söker fru och Paradise Hotel. Det sistnämda är inget jag är stolt över men jag kan helt enkelt inte låta bli. Sen en helg var det utgång med brudarna som gällde. Vi var himla pepp!

 

 

Veckan därpå väntade klassfest hemma hos Elina. Vilket gäng vi är alltså.

 

Efter klassfest och skol + olgy-avslutning med föräldrarna fick jag mitt sista riktiga jullov. Lite weird känsla. Kom hem och det var snö överallt. Hur mycket snö som helst verkligen! Jullovet har ägnats åt att mysa med familjen, åka mycket skidor och ha det fint. Det har för en gångs skull känts som en riktigt jul ska göra.

 

Och jag fick min älskade gitarr i julklapp. Lucky me.

 

Nyår spenderades i Örebro med härliga människor och 2009 kunde inte ha slutat bättre. 2010 kunde för den delen inte ha börjat bättre heller.

 

(här får ni tänka er lite fräsiga nyårsbilder då jag ännu inte lyckats få tag på några)

 

Man kan väl säga som så att 2009 inte var det bästa året i fröken Halls liv men visst har det hänt mycket fina saker, det har det. Och som ni vet, det som inte dödar-det härdar. Jag hoppas och tror att jag har lärt mig mycket om livet och kärleken som jag förhoppningsvis kan ha nytta av längre fram i livet. Nu lämnar jag det här bakom mig och håller alla mina tummar och tår för att 2010 ska bli ett år fyllt av glädje och skratt.

 

TACK alla ni som har funnits där under året som gått och tröstat mig när jag varit som ledsnast eller bara sagt något som gjort mig lite glad. Tack till alla otroligt fina vänner jag har och alla fantastiskt vackra ögon som finns där ute i världen. Kom igen, nu gör vi det här året till det grymmaste någonsin! Puss och kram!