människor
Människor fascinerar mig något otroligt. Alla sitter inne på en historia som är unik för just honom eller henne och det är det som är så himla spännande. Det finns otroligt mycket man inte vet om människor. Kanske till och med om sina närmaste vänner. Alla har vi våra hemligheter. Våra styrkor och svagheter. När jag tänker på det så blir jag så där tokigt nyfiken som jag kan bli. Jag vill bara veta mer mer mer. Lära känna, komma in under ytan och kanske kunna hjälpa om så behövs. Lyssna på någon annans historia. Samtidigt så kan jag inte komma ifrån att jag blir lite rädd. Just precis här. vid komma in under ytan, får jag en liten klump i magen. För jag vet, hur gärna jag än vill lära känna nya människor, hur sårbar man kan bli. Hur sårad jag har blivit. Jag tänker på det ofta. Att för varje gång jag öppnar upp mitt skal och låter någon komma nära så lämnar jag ut en bit av mig själv. Av mitt hjärta. En bit som personen i fråga kan göra precis vad den vill med. I de flesta fall så tas biten väl hand om men det finns aldrig några garantier på att det alltid kommer vara så. Ändå fortsätter man(jag) göra så här. Öppna upp sig för helt nya ansikten. Det ligger väl någon slags spänning i allt det där. Förhoppningen och den kittlande känslan när man lär känna en ny personlighet. Något som ibland kan vara början på någonting mer och ibland bara en rolig stund på bussen. Man har ju faktiskt ingen aning innan. Det kanske är det som gör att det många gånger är värt det.
Om man inte vågar kan man inte vinna. Eller hur?
fint skrivet klara!
word!
Kloka ord Klara! Tycker om att läsa de du skriver.
så fint klara <3
sant! bra skrivet.
Precis så!!!