livetenligtklara

Hej fellows.

Kommer ni ihåg att jag för ett tag sen sa att jag ville titta på en film eller något som fick mig att känna nånting. Precis det har jag gjort idag. Herregud. Det började med att jag fick för mig att jag skulle titta på "My sister's keeper" helt ensam. Snälla ni, gör inte det. Filmen var otroligt fin men jag bara grät och grät. Och grät. Som tur var så hade Martin redan sett filmen och när han hörde att jag skulle se den ensam insåg han allvaret i situationen och tittade sedan in med jämna mellanrum. Mest för att se om jag fortfarande levde. Jag har nog aldrig sett någon sorgligare film. Samtidigt var det nog en av de kärleksfullaste. Berörande, helt klart. Se den med någon ni kan hålla i handen vettja. Efter filmen hann jag lugna ner mig lagom mycket under middagen innan Carin kom upp och ville få med mig på ett Prison Break-avsnitt. Vi har nämligen bestämt oss för att plöja diverse olika serier fram till studenten så det var ju bara att hänga på. Prison Break är prio nummer ett. Dock hade jag ingen aning om att det var en läskig serie vi snackade om! Ikväll fick jag hålla för ögonen x-antal gånger. Om det ska fortsätta så här kommer jag inte våga sova ensam på nätterna.

Hoppas ni haft en känslosamt lite lugnare dag. Puss.