livetenligtklara

Jag har väl berättat för er om min värsta fiende? Min mage. Det finns ingen eller inget som har så lika stor makt över mig som min mage. Det är helt sjukt när jag tänker efter. De senaste månaderna har det varit vapenvila mellan oss. Inga problem, inget illamående, ingen magkatarr. Det har varit en mycket fin period ska ni veta. Självklart så tar alla bra saker slut, så även detta lugn.

Inatt kom det och knackade på igen. Jag vaknade första gången klockan fyra och var helt säker på att jag blivit magsjuk, så illa mådde jag. Försökte spy men misslyckades såklart då att spy inte är någonting jag klarar av. Jag kan inte hur mycket jag än vill, det är sant. Jag somnade om men vaknade en timme senare av samma orsak. Sen har det hållit på så hela morgonen. Inga spyor men en fruktansvärd illamåendekänsla i magen. Det är hemskt faktiskt för när man mår så här illa så vill man ju inget hellre än att spy, och så går det inte!

Gick upp någon gång vid åtta och pratade lite med Malin och det var då ljuset gick upp för mig. Eftersom jag inte har feber eller några andra magsjukesymptom så insåg jag när Malin sa att jag är så himla stressad just nu (satt uppe till alldeles för sent för att skriva på en religionsgrej som kändes åt helvete och jag ville bara bryta ihop) att det är den satans magkatarren som hälsat på igen. Läste på internet att magkatarr kan utlösas av stress och mycket kaffe. Stress-check. Kaffe-dubbelcheck.

Det tråkiga (och det bra med kanske) är att jag och Malin ska åka till Göteborg om några timmar. Tyvärr fungerar jag inte som jag ska när jag mår såhär så jag hoppas hoppas hoppas att jag mår bättre snart. Samtidigt så lär det kanske vara ultimat att åka iväg några dagar och bara ha det bra med sina vänner.

Visst? Vi kör på det.