livetenligtklara

Hey guys. Hur mår vi ikväll? Gör vi något roligt? Dansar, kanske pussas lite med någon med fina ögon eller tittar på en bra (eller dålig) film? Jag gör mest ingenting. Har spenderat kvällen framför tvn med familjen och blivit glad av Petter och gänget i "Så mycket bättre". Dom verkar så himla fina allihopa så jag blir helt varm i hjärtat. Nu längtar jag efter min säng. Den ser så mysig ut där den står nedanför fönstret med julstjärnan och adventsljusstaken. Synd bara att det bara är jag som ska krypa ner under täcket, det hade varit tusen gånger mysigare att ligga och beundra stjärnan tillsammans med någon som jag hade velat ha där. Med någon som hade velat vara där. Idag när jag satt på bussen på väg från Malins lägenhet till Slussen kände jag lite så. Allting var så himla juligt och fint och när bussen passerade Kungsträdgården och den lilla skridskobanan i mitten blev jag nästan lite arg. Eller inte arg kanske, mer uppgiven. Tänkte att "Fan, nu får det väl ändå räcka, nu är det väl ändå min tur". Min tur att vara den där leende tjejen runtramlandes på skridskorna med pojkvännen hand i hand, trots de stora vantarna som gör att man inte får något riktigt grepp. Hon som skrattar och tänker att allt är möjligt så länge vi har varandra. Don't worry, be happy. En sagolik piruett i snöfallet och precis samma känsla i magen. Snurret. Fjärilarna. Två år sen nu.