livetenligtklara

Jag kom just hem efter att ha barnvaktat två underbara små tjejer. På väg hem är jag tvungen att gå uppför en gångväg som är ca 150 meter med skog på båda sidor. Så även idag, förstås. Så här sent på kvällen är det mörk och belysningen är dålig. Just när man går där på vägen känns det väldigt långt till närmsta hus. I själva verket kan det väl handla om ca 50 meter men det är känslan jag inte gillar. Jag har alltid varit rädd när jag går där i mörker och försöker alltid, om det är möjligt, gå andra vägar. Ikväll var jag lite extra rädd bara för att jag tänkte på att det just kändes så mörkt och läskigt att jag till och med sprang hela vägen upp. När jag kom hem med andan i halsen blev jag bara så jävla frustrerad. FA-AN, kände jag. Varför ska man som tjej behöva vara rädd när man går igenom ett mörkt skogsparti? Varför ska man inte få känna sig trygg? Det var samma sak inatt när jag gick hem från bussen vid ett-tiden. Inte samma väg som nyss utan en bilväg med trottoar och fungerande gatulampor. Men ändå, det var bara jag där, mobilen var död för batteriet var slut och det enda jag kunde tänka på var att om det skulle komma någon som ville mig illa skulle jag vara körd.

Jag är trött på att vara rädd och jag är så jävla förbannad på det faktum att det finns killar där ute som på något sjukt sätt har fått för sig att dom har mer rätt än oss tjejer att bestämma över våra egna kroppar. Att det på något sjukt vis ändå är lite så det är idag. För man vet att man som tjej inte borde gå ensam och man vet att det finns killar och män där ute som anser sig ha rätten att göra vad dom vill. Som att det skulle vara "okej" att det är så det är och någonting vi tjejer alltså måste rätta oss efter (t.ex. ta andra vägar hem från bussen, undvika att gå själva osv osv). Så fan heller att det är okej.

Är så himla trött på att dom här sjuka jävlarna begränsar mitt och tusentals andra tjejers liv. Man ska inte behöva vara rädd under en promenad på trehundra meter på väg hem till sitt hus.