sena tankar
Klockan är över tolv och jag borde inte sitta här. Jag har sovit alldeles för få timmar inatt, har för många ouppackade väskor som väntar i hallen och för många funderingar som inte ska funderas mer på. Huvudet är tungt och trött efter gårdagens festligheter och jag skulle vilja ta en dusch innan jag går och lägger mig. Ändå kan jag inte förmå mig att göra något av ovanstående. Jag har en tendens att fastna. Speciellt i sånna här situationer som jag vet att jag inte ens borde sätta mig själv i. Jag mår inte bättre av att sitta och filosofera och lyssna på musik som känns långt där inne, snarare tvärtom. Sen tror jag också att det finns en liten anledning till att jag blir så här just nu. Jag har varit ute och farit och flängt och haft hur kul som helst lite för länge med lite för bra personer, så nu när jag sitter hemma i ett tomt hus känns det verkligen tomt. Det kanske är tur att jag landar någon gång ibland ändå, trots att jag är så himla dålig på det. Tror att det finns en risk för att jag för eller senare skulle krascha annars och det slipper jag gärna. Hellre några småkraschar än en jättestor, visst?
Annars börjar jag nog tröttna lite på det här väntandet. Har varit ensam way to long now. Dom säger att det är först när man slutar leta som den dyker upp. Kärleken alltså. Jag vet inte om jag tycker att det stämmer. Inte letar jag nuförtiden, det har jag inte ork till. Men drömprinsen har minsann inte dykt upp för det. Han kanske gör det någon gång. Troligtvis, och då tror jag ändå att det har varit värt väntan. Eller det hoppas jag i alla fall. Vill tro det.
Är trött på falska kyssar och ord som inte betyder någonting. Kanske inte jämt och kanske inte ens imorgon men just ikväll är jag himla less på’t. Less på att det är så lite som är äkta och så mycket som bara är ingenting.
