livetenligtklara

Ibland tänker jag på hur många fantastiska människor det finns där ute som inte har hittat någon att dela med sig av all sin kärlek till. Kanske är det så att det funnits någon som de har kunnat göra det med tidigare men inte nu, kanske så har det inte funnits någon alls. Jag blir lite bekymrad över detta. Speciellt för alla fina människor som kanske aldrig har fått uppleva riktig kärlek. På något sätt känns det som att det finns så himla många guldkorn som går till spillo, om ni förstår vad jag menar. Ta mina vänner till exempel. Jag har har otroligt fina personer runt omkring mig som jag bara vill visa upp för världen. Säga, eller gärna ropa ut: "Här är hon eller han som du har väntat på hela livet. Världens bästa människa. Just precis här." Men det kanske inte funkar så. Jag vill göra alla mina vänner kära i fina personer som är kära tillbaks i dom. Och alla andra som man inte känner riktigt men som man vet är helt underbara. Dom vill jag också visa upp för världen. Jag vet inte alls vad jag pratar om riktigt men jag kan bara tycka det är underligt ibland vilka som hittar kärleken och vilka som inte gör det. Och framförallt när, var och hur man gör det. Kan man på något sätt påverka sånt eller är det bara att vänta? Tycker att det är lite konstigt att det finaste i världen inte finns till för alla människor, hela tiden. Orättvist kanske fast så kan man väl inte heller säga.