Året 2010. Del 1.
Januari
År 2010 firades in tillsammans med Malin, Fredrik och ett helt gäng med glada orienterare hemma hos Gustav i Örebro. Sjukt god mat och trevligt sällskap! Det nya året kunde inte börjat bättre.
Januari rullade på med en hel del plugg och massa snö (=massa längdskidåkning). Såg Avatar och blev helt till mig. Så otroligt häftig film! Sen var det ju P3 Guld förstås som precis som vanligt innehöll massa bra musik. Årets bästa framträdande var utan tvekan detta:
Januari var en fin månad som slutade med utgång med gamla Hallsbergstjejerna & killarna i Örebro. En konstig kväll på många sätt.
Fick tips om den här låten som jag senare lyssnade mycket på under våren:
Januari rullade på med en hel del plugg och massa snö (=massa längdskidåkning). Såg Avatar och blev helt till mig. Så otroligt häftig film! Sen var det ju P3 Guld förstås som precis som vanligt innehöll massa bra musik. Årets bästa framträdande var utan tvekan detta:
Januari var en fin månad som slutade med utgång med gamla Hallsbergstjejerna & killarna i Örebro. En konstig kväll på många sätt.
Februari
Februari kom och med den återupptogs kontakten med en viss Mr som aldrig tycks försvinna ur hjärnan. Jag var glad och det mesta rullade på. Den tolfte februari fick jag och Lovisa besök i Hallsberg av ett gäng Linköpingskillar som, precis som vi, var sugna på att se Maskinen på Frimis. Och det var precis lika bra drag som på München Hoben sommaren -09. Natten slutade med OS-invigning klockan fyra och sen ännu lite mer förvirring/fjärilslika saker i magen. Fin kväll. Fick tips om den här låten som jag senare lyssnade mycket på under våren:
Joel Alme - Always on my mind
Resten av månaden satt jag som klistrad framför OS och förundrades över hur otroligt duktiga svenskarna var. Och när Per Elofsson började gråta efter herrarnas stafett, ni såg väl det? Herregud, jag smälte. Antagligen ett av de OS jag i framtiden sent kommer glömma.
Sen är ju februari en vintermånad också och vilken vintermånad sen! Så här såg det utanför mitt fönster en morgon:
I slutet av februari hade jag sportlov och var hemma i Älta en vecka. En solig vecka som bestod av mycket skidåkning, mys med fina vänner och utgång. Träffade av en slump Emmy och Elise mitt ute i Stockholmsnatten sista fredagen och kunde inte varit gladare. Vi stod i toakö med Bobby och skrattade oss igenom hela kvällen.
Mars
Mars kom och jag fyllde nitton år. Känns som en rätt meningslös ålder egentligen men det är ju alltid roligt när det finns saker att fira! Eftersom jag befann mig i Hallsberg hela födelsedagen blev det inte riktigt som vanligt, men oj så bra det blev ändå. Mina söta vänner Elin och Carin bjöd på marängswiss och paket en våning ner och överlag var det en himla fin födelsedag.
Av Ellen fick jag det här fina väggordet som passade så bra. Bara det faktum att hon helt random väntade på mig vid centralen innan jag tog tåget till Hallsberg bara för att lämna över paketet gjorde mig helt varm i hjärtat.
I mars kom solen tillbaks till Sverige igen, efter en alldeles för lång frånvaro. Jag var så glad och gick ofta ut på långa promenader och pratade om viktiga (och mindre viktiga) saker med Lovisa. Hon är nog min bästa promenadkompis.
Förutom om att vara lycklig över att se solen fanns det mycket annat som gjorde mig glad i mars. Jag gick modevisning för Agnes egna, sjukt fina kollektion
...jag var och såg Moneybrother i Örebro
och jag var på något som skulle likna ett barmarksläger i Ungern.
Avslutade månaden med tentafest med ett gäng orienterare hemma hos Anders Carlsson. Mycket folk på liten yta och en ganska förvirrad känsla i magen.
Mars var, precis som alltid, den månaden då allting börjar ljusna. Man känner att det finns hopp om att våren faktiskt kommer dyka upp vilket gör allting tusen gånger lättare.
Av Ellen fick jag det här fina väggordet som passade så bra. Bara det faktum att hon helt random väntade på mig vid centralen innan jag tog tåget till Hallsberg bara för att lämna över paketet gjorde mig helt varm i hjärtat.
I mars kom solen tillbaks till Sverige igen, efter en alldeles för lång frånvaro. Jag var så glad och gick ofta ut på långa promenader och pratade om viktiga (och mindre viktiga) saker med Lovisa. Hon är nog min bästa promenadkompis.
Förutom om att vara lycklig över att se solen fanns det mycket annat som gjorde mig glad i mars. Jag gick modevisning för Agnes egna, sjukt fina kollektion
...jag var och såg Moneybrother i Örebro
och jag var på något som skulle likna ett barmarksläger i Ungern.
Avslutade månaden med tentafest med ett gäng orienterare hemma hos Anders Carlsson. Mycket folk på liten yta och en ganska förvirrad känsla i magen.
Mars var, precis som alltid, den månaden då allting börjar ljusna. Man känner att det finns hopp om att våren faktiskt kommer dyka upp vilket gör allting tusen gånger lättare.
en av årets bästa låtar framförd av årets (utan tvekan) bästa artist
SÅ. JÄVLA. BRA.
alla dessa beslut
Fick just reda på att jag antagen till juristprogrammet i Uppsala till våren. Jag vet inte vad jag tänkte, antagligen att jag aldrig skulle komma in, men nu när jag alltså gjorde det blir jag så där förvirrad igen. Borde kanske vara jätteglad, eller så borde jag inte bry mig alls. Jag som faktiskt har bestämt mig för att inte börja plugga nu och troligtvis inte ens läsa juridik till hösten får ända en klump i magen och börjar vela. "Tänk om jag kommer ångra mig sen. Och tänk om det är juridik jag faktiskt vill läsa." Snart orkar jag inte med mig själv längre och framförallt så orkar jag inte med den här tiden i mitt liv när ALLT handlar om massa stora avgörande beslut. Det tar kål på mig. Hur i h-vete ska man veta att man väljer rätt?? Känner man sånt? Jag som får beslutsångest bara jag ska välja vilka kläder jag ska ha på mig på jobbet eller vilka godissorter jag ska välja till godispåsen. Det här blir för mycket.
christmas lights
En jul i mitt hus.
Mer eller mindre lyckat knäckkokande. Resultaten blev dock sjukt gott.
(Alltså, nu ger jag upp! Har laddat upp den här bilden FYRA gånger för att den hamnat på snedden. Orkar inte mer.) Kusin Alva & jag på julafton.
En fin farmor och en fin mamma.
Hela tjocka släkten.
Moster och kusin.
Juldagspromenad.
27e december idag och julen går mot sitt slut. Jag är ledig fram till nästa måndag och just nu känns allt bara så himla lugnt och skönt. Igår åkte jag skidor för första gången denna vinter och jag förundras varje gång över hur härligt det är. I eftermiddag väntar lite mellandagsrea. Ska försöka trotsa människodjungeln och leta reda på en sjyssht, varm dunjacka. Känns som det kan vara ett smart val denna vargavinter. Sitter och funderar lite på nyårsafton också. Mina fina vänner och jag är lite veliga över vad vi ska hitta på, så är det någon med ett grymt förslag så är ni välkomna att höra av er.
Mer eller mindre lyckat knäckkokande. Resultaten blev dock sjukt gott.
(Alltså, nu ger jag upp! Har laddat upp den här bilden FYRA gånger för att den hamnat på snedden. Orkar inte mer.) Kusin Alva & jag på julafton.
En fin farmor och en fin mamma.
Hela tjocka släkten.
Moster och kusin.
Juldagspromenad.
27e december idag och julen går mot sitt slut. Jag är ledig fram till nästa måndag och just nu känns allt bara så himla lugnt och skönt. Igår åkte jag skidor för första gången denna vinter och jag förundras varje gång över hur härligt det är. I eftermiddag väntar lite mellandagsrea. Ska försöka trotsa människodjungeln och leta reda på en sjyssht, varm dunjacka. Känns som det kan vara ett smart val denna vargavinter. Sitter och funderar lite på nyårsafton också. Mina fina vänner och jag är lite veliga över vad vi ska hitta på, så är det någon med ett grymt förslag så är ni välkomna att höra av er.
på bussen mot slussen
Hej hörrni. Sitter på bussen mot stan. Ska träffa malin och ellen och ta oss till malins lägenhet för lite förfest innan det bär ut i stockholmsnatten. Tror att det kan bli jäkligt kul. Det brukar bli det med mina finaste tjejer. Vore kul om man hittade någon med ögon att drunkna lite i också.. We'll see about that one. Vi hörs sötnosar. Puss!
GOD JUL KOMPISAR
Nu blir det Kalle. Ta hand om er!
dan före dopparedan
Hörrni vad säger ni, julafton imorrn. Hur gick det så här fort? I Halls lilla radhus känns läget ändå förvånandsvärt under kontroll. Granen är klädd, skinkan griljerad, köttbullarna rullade och julklapparna inslagna. Jag saknar lite det där pirret i magen man hade när man var mindre och julafton utan tvekan var årets bästa dag. Dock ser jag verkligen fram emot morgondagen för jag tycker allt med julen är så mysigt och när det gäller paketen under granen är jag precis lika nyfiken som vanligt. Har redan krupit runt och tjuvläst lite etiketter..
Annars känns tjugotredje december som en himla fin dag. Jag har fått mer lön än någonsin, har från och med imorgon semester fram till den tredje januari (nästa år!) och har en allmänt lugn och glad känsla i magen. Det är kul att Anna är hemma från Norge ett tag och några roliga dagar med utgång, mellandagsrea, mys och slutligen nyårsafton väntar. Nu kickar vi igång julfirandet 2010.
GOD JUL FINA NI! Ta hand om er och hoppas ni får en sån där jul som ni hoppas på. Från mig till er:
Puss & Kram
Annars känns tjugotredje december som en himla fin dag. Jag har fått mer lön än någonsin, har från och med imorgon semester fram till den tredje januari (nästa år!) och har en allmänt lugn och glad känsla i magen. Det är kul att Anna är hemma från Norge ett tag och några roliga dagar med utgång, mellandagsrea, mys och slutligen nyårsafton väntar. Nu kickar vi igång julfirandet 2010.
GOD JUL FINA NI! Ta hand om er och hoppas ni får en sån där jul som ni hoppas på. Från mig till er:
Puss & Kram
09. Min tro
I belive in a thing called love. Hur klyschigt och fånigt det än låter. Jag tror verkligen på kärlek. Den där riktiga. Jag är säker på att den finns där ute någonstans. Jag menar, jag ser ju folk som är kära överallt = den existerar faktiskt, hur osannolikt det än kan kännas ibland.. Det är bara det där med att lyckas hitta den vilket jag har insett är betydligt svårare än det verkar. Men jag tror i alla fall på en kärlek som känns i varenda liten partikel i kroppen och som (förhoppningvis) varar hela livet med alla dess toppar och dalar. Kärlek som är för stark för att dö ut.
Sen tror jag också att skratt förlänger livet. Och pussar.
lelove
Sen tror jag också att skratt förlänger livet. Och pussar.
lelove
gonatt
Hej kompisar.
Nu är jag tillbaks i verkligheten igen. Har legat däckad i min säng/soffa sedan i torsdags kväll då helvetet började. Vinterkräksjukan tog mig med storm strax innan jag skulle gå och lägga mig och sen var det liksom kört. Jag kan tala om för er att magsjuka och att kräkas överhuvudtaget är det värsta jag vet, så trots helvetet är jag ändå lite stolt över mig själv för att jag inte bröt ihop helt och fixade det hela rätt okej. Hur okej man nu kan fixa det när man i princip bor på toaletten i tolv timmar..Imorrn är det i alla fall back to basics och jobb som gäller. Känns roligt och jag ser redan fram emot att träffa mina små vänner. Tänk att de små ungarna kan ge så mycket värme och kärlek. Sen är jag helt varm i kroppen när jag tänker på att det är julafton på fredag och fram till dess kommer det förhoppningsvis vara sådär härligt julpusselmysigt som det alltid är dagarna före dan. Och mina julklappar ska ni veta, alltså de jag ska ge bort, är jag riktigt nöjd med i år. Kanske för att jag för en gångs skull har haft råd att köpa det jag velat. Hoppas hur som helst att gänget som får dom blir nöjda och glada! Nu ska jag krypa ner i min renbäddade säng. Hur skönt? Dröm sött fina ni!
Har ni tittat/lyssnat på Musikhjälpen förresten? Så jävla bra och fint så jag blir helt rörd. Mer sånt!
Nu är jag tillbaks i verkligheten igen. Har legat däckad i min säng/soffa sedan i torsdags kväll då helvetet började. Vinterkräksjukan tog mig med storm strax innan jag skulle gå och lägga mig och sen var det liksom kört. Jag kan tala om för er att magsjuka och att kräkas överhuvudtaget är det värsta jag vet, så trots helvetet är jag ändå lite stolt över mig själv för att jag inte bröt ihop helt och fixade det hela rätt okej. Hur okej man nu kan fixa det när man i princip bor på toaletten i tolv timmar..Imorrn är det i alla fall back to basics och jobb som gäller. Känns roligt och jag ser redan fram emot att träffa mina små vänner. Tänk att de små ungarna kan ge så mycket värme och kärlek. Sen är jag helt varm i kroppen när jag tänker på att det är julafton på fredag och fram till dess kommer det förhoppningsvis vara sådär härligt julpusselmysigt som det alltid är dagarna före dan. Och mina julklappar ska ni veta, alltså de jag ska ge bort, är jag riktigt nöjd med i år. Kanske för att jag för en gångs skull har haft råd att köpa det jag velat. Hoppas hur som helst att gänget som får dom blir nöjda och glada! Nu ska jag krypa ner i min renbäddade säng. Hur skönt? Dröm sött fina ni!
Har ni tittat/lyssnat på Musikhjälpen förresten? Så jävla bra och fint så jag blir helt rörd. Mer sånt!
08. Ett ögonblick
Hur ska jag kunna välja ett enda av alla de miljontals ögonblick jag upplevt? Jag har tänkt och funderat på vilka ögonblick som har känts mest och vilka som verkligen har berört och påverkat mig. Det är skitsvårt ska ni veta. Testa själva så får ni se. När jag tänkt på allt som hänt de senaste åren insåg jag att jag minns en kväll speciellt tydligt. Det var på jullovet några dagar efter nyår 2009. Jag var i Åre en vecka och åkte skidor med Niklas och hans kompisar. Innan Åreresan var allt precis som vanligt (trodde jag) men när vi väl kom upp dit så hände nått. Jag kan inte förklara vad det var men jag bara märkte det. Niklas var inte som han brukade och klumpen i magen kändes som en stor fet säck med bly. Jag fick inte luft. Vi pratade, grät och var förvirrade. Jag undrade, undrade och undrade och fattade absolut ingenting. Han sa att han ville vara med mig och att allt var bra men jag märkte det så jävla väl. Just där och då, en av kvällarna när vi skulle sova så slog det mig. Det tog inte slut just den kvällen men det var då jag faktiskt insåg det. Det är nu det händer. Det är nu den underbara sagan tar slut.
07. Min bästa vän
Jag skulle nog snarare vilja ändra rubriken till mina bästa vänner. Jag har så många fina vänner som jag absolut inte vill eller kan rangordna. Det känns som om det var sånt man höll på med på lekis när man ville skryta om vem som var ens bästis för en dag eller två. Den av mina vänner (som jag har kontakt med idag) som har känt mig längst är Ellen. Fina, underbara, förstående Ellen. Vi umgicks inte så himla mycket när vi var små men vi har alltid träffats genom orienteringen och våra föräldrar. Ellen är verkligen one of a kind. Precis som jag så känner hon väldigt mycket hela tiden och det är så himla skönt tycker jag. Det går alltid att vara rak och ärlig med hur man känner med Ellen. Mår man piss så säger man det och är det något kul som hänt så vill man berätta det för henne på en gång. När det tog slut med Niklas var Ellen den som verkligen fanns där och lyssnade. Just att hon hade gått igenom skiten själv och visste hur jäkligt det var gjorde att hon tröstade så bra. För mig känns det som vi kom varandra närmre under den tiden och för det kommer jag alltid vara tacksam. Ellen, min solstråle och mitt stöd när hjärtat tvekar.
Malin är den som jag automatiskt skulle kalla min bästis. För det har varit så i så många år. Alltid hon och jag, oavsett vart vi bott eller vad vi gjort. Vi har alltid hållt ihop. Våra tre år tillsammans i en lägenhet i Hallsberg bekräftade just detta, hon och jag kommer alltid funka ihop. Jag och Malin är nog lite som två systrar. Vi är absolut inte rädda för att säga till varandra för vi vet att vi alltid kommer stå kvar tillsammans i slutändan oavsett vad. Malin är faktiskt den enda av mina vänner som jag vågar vara helt rak och ärlig mot på det viset. Vi kan gnälla och vi kan vara sura utan att jag blir det minsta orolig. Bara det i sig är en otrolig trygghet för mig. Just trygghet förknippar jag Malin oerhört mycket med. Sen blir jag alltid glad av att ha Malin i närheten. Glad och lugn. Jag tror att vi är lite som två pusselbitar, vi behöver varandra för att det stora livspusslet ska vara fullständigt. Så känns det i alla fall. Och nu ska hon åka iväg till Skottland i januari och jag får ont i magen bara jag tänker på det. Älskade vän.
Förutom Ellen och Malin så har jag massor av andra underbara människor runt omkring mig. Även om jag skulle vilja så har jag varken tid eller ork att skriva om allihop men det betyder inte att jag inte tycker om dom lika mycket. Absolut inte. Jag skulle vilja berätta hur jag alltid skrattar och skojjar ihop med Agnes, hur Lovisa (av någon konstig anledning) alltid får mig att börja fnittra, hur Carin förstår mig så bra och är så himla härlig, hur Lilians breda leende gör mig varm i hela kroppen och hur Johanna Elin och Karro är en sån skön trio så det bara finns inte. Jag har säkert glömt hälften men det beror bara på att jag är trött. Det är okej i december har jag hört. Hur som helst så vill jag att ni alla ska veta att jag är så himla jäkla glad att jag har er i mitt liv! Utan er hade allting varit tusen gånger tråkigare och jag hade varit långt ifrån den jag är idag. TACK och KRAM. Jag älskar er!
matkoma
Hej kompisar.
Som vanligt tog livet över och gjorde att jag försvann några dagar. Jag har ju inte ens berättat hur det var i Göteborg förra helgen! Det var kanon, såklart, och jag blir lika positivt överraskad varje gång jag kommer dit. Det var skönt att bara umgås med tjejerna hela helgen och skratta som jag bara gör med dom. Jag har verkligen saknat det. Men hur som så tänkte jag nog inte riktigt be om ursäkt för att det var så länge sen sist (för det kommer säkerligen hända igen) utan istället visa er lite vad jag har gjort idag.
Jag var med mamma, pappa och lillasyster på Utö och gick på julmarknad och åt julbord. Första gången i mitt liv som jag gick iväg på ett riktigt julbord. Vad ska jag säga, herregud. Satt där och tänkte att det är ganska sjukt egentligen hur vi alla sitter där och äter och äter och äter tills magen ropar STOPP (x10) medan människor i många andra länder svälter för att dom just inte får någonting av det där som vi har sådant överflöd av. Det fanns så mycket mat där så det var nästan lite tokigt. Precis allt som man kan tänka sig ska finnas på ett julbord, plus tusen andra grejer som man inte skulle tänka sig (typ kräftor). Det var sjukt gott och jag var i mathimlen. Efter fem rundor och flera timmar vid bordet kom dock matkoman som liksom hängde i luften på hela stället, vilket i sig resulterade i att resten av kvällen har varit väldigt seg. Men det var det absolut värt. Himla fin dag minsann!
Nu blir det sängen och sova. Kan nog gå upp lite senare imorrn och skippa frullen för som det känns nu kommer jag inte behöva äta nånting på en vecka framöver. Skeemta bara, fast ändå inte. Gonatt!
Som vanligt tog livet över och gjorde att jag försvann några dagar. Jag har ju inte ens berättat hur det var i Göteborg förra helgen! Det var kanon, såklart, och jag blir lika positivt överraskad varje gång jag kommer dit. Det var skönt att bara umgås med tjejerna hela helgen och skratta som jag bara gör med dom. Jag har verkligen saknat det. Men hur som så tänkte jag nog inte riktigt be om ursäkt för att det var så länge sen sist (för det kommer säkerligen hända igen) utan istället visa er lite vad jag har gjort idag.
Jag var med mamma, pappa och lillasyster på Utö och gick på julmarknad och åt julbord. Första gången i mitt liv som jag gick iväg på ett riktigt julbord. Vad ska jag säga, herregud. Satt där och tänkte att det är ganska sjukt egentligen hur vi alla sitter där och äter och äter och äter tills magen ropar STOPP (x10) medan människor i många andra länder svälter för att dom just inte får någonting av det där som vi har sådant överflöd av. Det fanns så mycket mat där så det var nästan lite tokigt. Precis allt som man kan tänka sig ska finnas på ett julbord, plus tusen andra grejer som man inte skulle tänka sig (typ kräftor). Det var sjukt gott och jag var i mathimlen. Efter fem rundor och flera timmar vid bordet kom dock matkoman som liksom hängde i luften på hela stället, vilket i sig resulterade i att resten av kvällen har varit väldigt seg. Men det var det absolut värt. Himla fin dag minsann!
Nu blir det sängen och sova. Kan nog gå upp lite senare imorrn och skippa frullen för som det känns nu kommer jag inte behöva äta nånting på en vecka framöver. Skeemta bara, fast ändå inte. Gonatt!
06. Min dag
Vaknade av Jack Johnsons Angel, precis som alla andra morgnar, kl 06.40. Ville inte riktigt öppna ögonen för jag drömde en så himla mysig dröm men det var bara att gilla läget. Morgonfix fram till jag skyndade iväg till bussen och jobbet. Bra morgon och bra eftermiddag med barnen men där i mitten var det kaos. Jag hade sovvilan och ingen ville sova. Jag kände mig helt maktlös och ville till slut bara försvinna under jorden. Hatar den känslan. Efter jobbet mötte jag upp min fina Ellen och sen åkte vi till Mosebacke och gick på Karros och hennes farfars vernissage. Sjukt mycket coola grejer och jag blev glad i hela kroppen när jag såg hur bra det gick för Karro. Det är hon verkligen värd! Efter minglet på ateljén blev det middag med Ellen och Espen på Tully's på Götgatan. Mysigt ställe men bulgursalladen med salami fick inte 4/5 toasters. När Espen lämnat oss och vi satt och mös(myste) för oss själva kom två av Ellens gamla klasskompisar in av en ren slump. Det hela slutade med att vi blev kvar en timme till innan jag sprang i mina nya skor med klackar ner till Slussen för att hinna med bussen. Tji fick jag när den rullade iväg typ tio meter innan jag var framme. Tjugo minuters kall väntan innan nästa gick och jag till slut kom hem. Och här är vi nu. Sängen väntar och jag är tröttare än tröttast. Den här årstiden is killing me. Tack för idag!
05. Vad är kärlek?
Jag tycker för det första att det är en skitsvår fråga att svara på. För mig är kärlek allt. Och då menar jag inte bara kärlek till en partner utan all den sorts kärlek som finns i våra liv. Till våra familjer, våra vänner, musik, idrott osv osv. Kärlek för mig är någon/någonting som betyder så mycket att det känns i hela kroppen. När man vet att den man håller kär håller kärt tillbaka. Det måste ju vara det finaste som finns. Kärlek är förhållanden av olika slag. Det där bandet som finns mellan två varelser. Vetskapen att man har någon/något som gör en liten gladare en mörk höstdag på väg hem från jobbet. Kärlek kan också vara skratt och sjukt god mat.
Jag tror att alla människor strävar efter att hålla någon kär. Att hitta den där personen som får det att bubbla i hela kroppen som man förhoppningsvis sen känner att man vill dela allt med. Just det där med att dela sitt liv med någon annan, att gå igenom livets alla upp- och nedgångar tillsammans, det tycker jag verkligen är kärlek. Sen tycker jag, precis som jag sagt förut, att kärlek är det finaste men också fulaste som finns. Allt på grund av den enkla anledningen att kärlek känns så mycket. När man inte har den går man sönder av smärta och när man har den blir man nästan lite tokig av lycka.
Kärlek för mig är (bland annat) detta:
Jag tror att alla människor strävar efter att hålla någon kär. Att hitta den där personen som får det att bubbla i hela kroppen som man förhoppningsvis sen känner att man vill dela allt med. Just det där med att dela sitt liv med någon annan, att gå igenom livets alla upp- och nedgångar tillsammans, det tycker jag verkligen är kärlek. Sen tycker jag, precis som jag sagt förut, att kärlek är det finaste men också fulaste som finns. Allt på grund av den enkla anledningen att kärlek känns så mycket. När man inte har den går man sönder av smärta och när man har den blir man nästan lite tokig av lycka.
Kärlek för mig är (bland annat) detta:
04. Det här åt jag idag
- fil & müsli, juice, macka med skinka och kaffe
- en banan
- makaroner och ost&skinksås
- knäckebröd med skinka och gurka
- tagliatelle med ost&skinksås (hur stor var chansen/risken att få samma middag som jag åt till lunch?)
- glögg med pepparkakor
- en clementin
- dagens bit i chokladkalendern
03. Mina föräldrar
Ja hörrni, jag vet inte riktigt vart jag ska börja eller vad jag ska skriva. Mina föräldrar tycker jag,precis som alla andra tycker om deras föräldrar, är världens bästa. Såklart. Min mamma alltså. Jag är så glad att jag har henne och framförallt att hon alltid alltid alltid lyssnar. Och frågar. Och undrar. Ibland går det mig på nerverna att hon är så nyfiken men oftast är det bara bra. Det spelar ingen roll hur jag mår eller vad jag vill prata om, det är alltid henne jag pratar med. (Nästan alltid i alla fall). Jag älskar min mamma för att hon bryr sig så mycket. Det märks på henne att hon bryr sig på riktigt, det behöver inte vara om just mig utan kan vara vad som helst som berör henne. Mamma och jag är nog väldigt lika egentligen. Speciellt när det gäller hela den här känslosamma biten av mig, mamma är precis likadan. Vi känner, vi skrattar, vi gråter och vi är arga. Självklart är vi inte alltid vänner mamma och jag men det tror jag bara är ett sundhetstecken. Det här med att våga säga ifrån tror jag är oerhört viktigt. Hur som helst finns det ingen bättre mamma för mig.
Min pappa är förstås också världens bästa. Till skillnad mot mamma är jag och pappa inte alls speciellt lika. Kanske lite till utseendet med till sättet är det han och storasyster som klickar. Min pappa är en väldigt händig man som älskar sport och bra musik. Just musiken är någonting som pappa och jag har gemensamt. Inte på det sättet att vi lyssnar på samma slags musik men vi pratar ofta musik och vill gärna visa varandra om vi upptäckt någon ny stjärna. Ett bevis på detta är att jag för några veckor sen fick med både mamma och pappa på Håkankonserten på Hovet och nu är "tvingad" att följa med och titta på Ulf Lundell i mars. Kan bli kul! Det fina med min pappa är att han också verkligen bryr sig, fast på ett annat sätt än mamma. Det är typiskt pappa att komma med små överraskningar ibland och göra i ordning någonting mysigt för familjen. Det är sånna där småsaker som kan tyckas oviktiga men som betyder så himla mycket. När jag till exempel var ensam hemma en helg i vintras och skulle koka ägg till frukost hittade jag en text på insidan av äggpaketet där pappa hade skrivit: "kokas 5:45". Bara för att han vet att jag alltid undrar och aldrig får till mina ägg som jag vill (pappa är äggkokaren i vår familj). Eller att han har laddat kaffebryggaren och ställt fram frukost en vardagsmorgon när man är trött och ska till jobbet och han redan har börjat för länge sen. Sånna små, fina saker är det nog bara min pappa som gör.
Sen det faktum att mina föräldrar träffades när dom var sjutton och nitton år och fortfarande verkar tycka lika mycket om varandra, och visar det, gör att jag blir alldeles varm i hjärtat. Så vill jag också ha det när jag är femtio och har varit gift i nästan tjugofem år.
Min pappa är förstås också världens bästa. Till skillnad mot mamma är jag och pappa inte alls speciellt lika. Kanske lite till utseendet med till sättet är det han och storasyster som klickar. Min pappa är en väldigt händig man som älskar sport och bra musik. Just musiken är någonting som pappa och jag har gemensamt. Inte på det sättet att vi lyssnar på samma slags musik men vi pratar ofta musik och vill gärna visa varandra om vi upptäckt någon ny stjärna. Ett bevis på detta är att jag för några veckor sen fick med både mamma och pappa på Håkankonserten på Hovet och nu är "tvingad" att följa med och titta på Ulf Lundell i mars. Kan bli kul! Det fina med min pappa är att han också verkligen bryr sig, fast på ett annat sätt än mamma. Det är typiskt pappa att komma med små överraskningar ibland och göra i ordning någonting mysigt för familjen. Det är sånna där småsaker som kan tyckas oviktiga men som betyder så himla mycket. När jag till exempel var ensam hemma en helg i vintras och skulle koka ägg till frukost hittade jag en text på insidan av äggpaketet där pappa hade skrivit: "kokas 5:45". Bara för att han vet att jag alltid undrar och aldrig får till mina ägg som jag vill (pappa är äggkokaren i vår familj). Eller att han har laddat kaffebryggaren och ställt fram frukost en vardagsmorgon när man är trött och ska till jobbet och han redan har börjat för länge sen. Sånna små, fina saker är det nog bara min pappa som gör.
Sen det faktum att mina föräldrar träffades när dom var sjutton och nitton år och fortfarande verkar tycka lika mycket om varandra, och visar det, gör att jag blir alldeles varm i hjärtat. Så vill jag också ha det när jag är femtio och har varit gift i nästan tjugofem år.
Ser ni pappas tröja förresten? Den gjorde han i smyg inför min student. Inte ens mamma visste om det. Bara en sån sak liksom. Då kanske ni förstår vad jag menar.
p.s
Kompisar, jag glömde säga att jag sticker till Göteborg imorrn. Ha en fin helg så hörs vi om några dagar igen. Puss och kram.
02. Min första kärlek
Jag har skrivit om honom så många gånger här tidigare så det är säkert många av er som känner till alltihopa utan och innan. Men för er som faktiskt inte vet (och för min egen skull) så tar jag det igen. Min första (och hittills ända) riktiga kärlek hette Niklas. Han var (och är) en lång, blond, snäll, sjukt fotbollsintresserad kille från Skåne. Vi träffades på ett konfirmationsläger i Blekinge sommaren 2006. Innan lägret började hade vi hörts en del på msn och när vi sen träffades i mitten av juni var det som att det var menat att det skulle vara vi. Jag tror det tog tre dagar innan det var han och jag, ett par som sen höll ihop i 2,5 år. Från den 21a juni 2006 till den 14e januari 2009. Hela den perioden med Niklas var bara så himla fin och jag är oerhört glad över att han gav mig den bilden av kärlek som jag har idag. I och med att vi blev tillsammans när vi bara var femton år och höll ihop tills vi nästan var arton så förknippar jag i princip hela min tonårstid med Niklas. Idag är jag väldigt glad över att jag hade honom under dom åren för just den där perioden i ens liv är inte så rolig alla gånger. Nu har det gått nästan två år sen det tog slut mellan oss men för mig känns det som igår. Jag minns dom där åren så himla väl. Det fina är att jag idag kan tänka tillbaks på Niklas och mig och känna att vi hade det himla fint tillsammans. Och framförallt väldigt roligt och mysigt. En sak som jag ofta saknar är hur jag alltid satt i hans knä på toalettstolen när vi borstade tänderna tillsammans. Bara en sån sak. Han fick tandborstningen som är världens tråkigaste sak till att bli någonting jag nästan längtade lite efter. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om honom och oss men det här får räcka för nu. Det var i alla fall han. Min första kärlek.
01. Om mig
Jag hittade just en lista med trettio punkter. En punkt/ett ämne för varje dag i månaden. Jag tyckte det lät skitspännande men insåg ganska fort att jag antagligen inte kommer kunna hålla mig till den där listan en hel månad. Sen kom jag på att om jag inte visar er listan nu innan så vet ni ju inte om jag fuskar eller inte, så då kan jag ju åtminstone göra ett försök. I och försig märker ni ju om jag inte håller tidschemat men det är inte så noga tycker jag, att fixa alla trettio känns som en tillräcklig utmaning. Strunt samma om jag inte kommer klara det, jag gör i alla fall ett försök. Ämne nummer ett är, "om mig".
Fick skrivkramp typ HÄR.
Jag tycker det är skitsvårt att beskriva mig själv för jag har insett att det finns en bild av mig som jag själv har och sen finns det säkert en helt annan bild som någon annan har. Jag önskar jag kunde säga att jag alltid är glad. Det är jag verkligen inte (fråga dom jag bor med). Däremot tror jag att jag är glad ganska ofta och jag vill verkligen få människor i min omgivning att må bra, även om ett leende ibland bara är för stunden. Sen är jag jävligt envis också och är jättedålig på att ta kritik. Två mindre bra egenskaper. Jag jobbar verkligen på det där med att ta emot kritik, både positiv och negativ. Den positiva skrattar jag bara åt och tar inte in för fem öre medan jag tar åt mig av den negativa tills jag har ältat allting tusen gånger och har världens klump i magen. Jag vet inte varför, det bara är så. Handlar nog om självkänslan, have to work on that one.
Jag vill också tro att jag är en social och öppen tjej som har ganska lätt för att träffa nya människor. Och sen är jag nyfiken, på allt verkligen. Människor, samtal, presenter, händelser, filmer osv osv. Men mest på människor tror jag. Pojkar som ler med ögonen. Sen kan jag vara jävlig osmidig många gånger då jag pratar för högt, skrattar för högt, tittar för länge. Ja, ni vet. Just denna har jag en känsla av är en väldigt framstående egenskap hos mig. Osmidigheten. Charmigt kan vissa tycka, pinsamt tycker alla andra.
Ibland kan jag känna att jag inte riktigt får plats i mig själv. Att det finns för mycket tankar, känslor och funderingar i mig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det kan inte vara menat att lilla jag så tänka på allt det här för till slut spricker jag. Så känns det. Överlag så är det nog lite så, jag tänker och känner säkert mer än många andra. Det gör att när jag mår bra så mår jag jättebra, när jag är ledsen är jag skitledsen och när jag är kär så känns det i varenda liten partikel i hela kroppen. Höga berg och djupa dalar, lite så är jag nog. Sen är jag bara nitton år och känner långt ifrån varenda egenskap hos mig själv. Ska bli spännande att se hur jag ser ut och beter mig om några år. Vad det blev av den här lilla beskrivningen vet jag inte alls. En liten dos av mig var det kanske, eller så har ni en helt annan uppfattning.
Puss.
Fick skrivkramp typ HÄR.
Jag tycker det är skitsvårt att beskriva mig själv för jag har insett att det finns en bild av mig som jag själv har och sen finns det säkert en helt annan bild som någon annan har. Jag önskar jag kunde säga att jag alltid är glad. Det är jag verkligen inte (fråga dom jag bor med). Däremot tror jag att jag är glad ganska ofta och jag vill verkligen få människor i min omgivning att må bra, även om ett leende ibland bara är för stunden. Sen är jag jävligt envis också och är jättedålig på att ta kritik. Två mindre bra egenskaper. Jag jobbar verkligen på det där med att ta emot kritik, både positiv och negativ. Den positiva skrattar jag bara åt och tar inte in för fem öre medan jag tar åt mig av den negativa tills jag har ältat allting tusen gånger och har världens klump i magen. Jag vet inte varför, det bara är så. Handlar nog om självkänslan, have to work on that one.
Jag vill också tro att jag är en social och öppen tjej som har ganska lätt för att träffa nya människor. Och sen är jag nyfiken, på allt verkligen. Människor, samtal, presenter, händelser, filmer osv osv. Men mest på människor tror jag. Pojkar som ler med ögonen. Sen kan jag vara jävlig osmidig många gånger då jag pratar för högt, skrattar för högt, tittar för länge. Ja, ni vet. Just denna har jag en känsla av är en väldigt framstående egenskap hos mig. Osmidigheten. Charmigt kan vissa tycka, pinsamt tycker alla andra.
Ibland kan jag känna att jag inte riktigt får plats i mig själv. Att det finns för mycket tankar, känslor och funderingar i mig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det kan inte vara menat att lilla jag så tänka på allt det här för till slut spricker jag. Så känns det. Överlag så är det nog lite så, jag tänker och känner säkert mer än många andra. Det gör att när jag mår bra så mår jag jättebra, när jag är ledsen är jag skitledsen och när jag är kär så känns det i varenda liten partikel i hela kroppen. Höga berg och djupa dalar, lite så är jag nog. Sen är jag bara nitton år och känner långt ifrån varenda egenskap hos mig själv. Ska bli spännande att se hur jag ser ut och beter mig om några år. Vad det blev av den här lilla beskrivningen vet jag inte alls. En liten dos av mig var det kanske, eller så har ni en helt annan uppfattning.
Puss.
