livetenligtklara

Det är många som säger till mig att jag är dålig på att vara ensam. Att det är något jag borde träna på. Jag väljer inte riktigt att se det så. Tänker mer att jag tycker om att dela min vakna tid med folk som jag tycker om. Delad glädje är ju ofta dubbel glädje. Att min lägenhet i princip alltid är befolkad av diverse olika människor tycker jag bara är fantastiskt. Någon kommer över på fika, en annan för att säga hej och prata av sig lite och en tredje för en middag och kanske lite fredagsmys. Det här att jag faktiskt har valt att bo själv i en etta tycker jag ändå är ett ganska bra steg i rätt riktigt, om jag nu måste träna på att vara ensam. Vad är det att träna på egentligen? Personligen tycker jag inte att jag är så dålig på att vara ensam. Jag kan älska att vara ensam när jag VÄLJER det själv. När jag känner att jag behöver. Och ibland behöver jag verkligen. Det kanske just är det som är grejjen. De få gångerna som jag faktiskt vill vara ensam, för mig själv och verkligen bara vara, de gångerna blir jag tokig om jag av någon möjlighet inte kan vara det. Det är kanske här jag behöver träna lite. På att vara lite mer spontan i mitt "vara-själv-moment". Att inte helt plötsligt bestämma mig för att jag vill ligga själv i soffan och tänka när möjligheten inte finns. När jag har någon på besök, är bortrest eller vad tusan som helst. Då får jag ofta för mig att jag vill vara själv en stund. Ni förstår ju själva att det blir trassel.

Har haft världens finaste kväll med Johanna, Gustav och Fredrik. Jag stod för husrum och te och Gustav fixade fikat. Bästa dealen. På söndag har vi styrt upp del ett i halv-åtta-hos-mig. Johanna är först ut. Jag har redan lite ångest över hur jag när det är min tur, ska kunna få till något ätbart som sen ska betygsättas.. Speciellt eftersom Johanna (och Gustav också tydligen) gör underverk i köket. Får väl se om jag kommer helskinnad ur detta helt enkelt. Kul ska det bli i vilket fall!

Satte mig i soffan och lät tröttheten komma. Har haft världens bästa helg med Malin som varit och hälsat på. I fredags var det pol.kands höstsittning ute på Skytte-C, vilt och galet och jättekul och igår promenerade vi till stan, lagade god middag och mös med mina vänner på kvällen. Idag har vi ätit världens pannkaksbrunch och bara haft det bra i varandras sällskap. Himla mysigt med besök!

Sitter i soffan och låter disken vänta. För ovanlighetens skull. Har varit i skolan, tränat, gått på UF-föreläsning (utrikespolitiska förbundet) om eurokrisen, slängt ihop en middag och slutligen haft Martin och Anton över på fika. Även dom tyckte om mina dumlekakor jag gjorde förra veckan. Tror aldrig jag fått så mycket credd för ett bakverk förut! Har till och med fått höra meningen "Det här var nog den godaste kakan jag ätit på ett år... eller nej, på TVÅ år förresten!" Och det var från en som brukade ha lyxen att äta farmorsbakade kakor. Det ni. Rätt nöjd. Känner mig väldigt nöjd med läget överlag just nu. Jag funderade nyss på hur mycket fina saker man faktiskt får vara med om. På allt fint som händer runt omkring en och på alla fina människor i ens närhet. Tänker att jag vill ta alla vackra ögonblick och stoppa ner i en ask. En ask som man sen kan öppna och titta ner i när man känner sig lite nere eller bara vill återuppleva en känsla man kanske inte känt på ett tag. Så att man helt enkelt minns allt som en gång fått en att le. Hade en tanke på att kanske skriva ner små fina ögonblick man upplever i en bok också. Vad som helst egentligen, bara så att man inte glömmer. Jag vill aldrig glömma allt det bra.

I vanliga fall brukar jag ogilla söndagar. Inte tycka om dom särskilt mycket alls faktiskt. Oftast är man ganska trött och seg efter veckan/helgen/what-so-ever och dagen brukar mest kännas som en transportsträcka som måste färdas innan nästa vecka kan börja. Tror dock att jag har börjat ändra mig lite. Idag är det ju söndag och jag känner mig väldigt tillfreds med läget. Jag fick sovmorgon, kunde äta frukost precis hur länge jag ville och nu har jag en hel dag framför mig som inte alls känns speciellt tråkig. Jag ska städa lägenheten (inte superkul men hur sjukt det än låter så tycker jag det är ganska lugnande), sen ska jag träna och sen direkt hem till Johanna som bjudit över på söndagsmiddag. Fina fina Johanna, det finns inte många som hon.

Fredagspeppen har börjat infinna sig. Som jag älskar den känslan. Har haft världens bästa fredags hittills. Imorse var jag och Lovisa på coreyoga kl 7. Hur nice som helst. Har verkligen insett hur mycket jag uppskattar att träna på morgonen. Sen åt vi frukost i skolan och tog tag i plugget med världens energi. Marknadsekonomins grunder, har en tanke om att vi ska sätta den kursen.

Den här kvällen kan nog vara den konstigaste på väldigt väldigt länge. Eller det hela började väl redan imorse förresten. Jag vaknade upp och hade massa små utslag på magen och ryggen som kliade. Oskönt, absolut, men ingen större fara så jag gick till skolan och var och tränade utan att tänka på saken. Sen när jag kom hem ikväll och just hade ätit färdigt middagen bröt helvetet lös. Det började klia mer och mer och de röda utslagen spred sig som en löpeld över min kropp. Helt otroligt förjävligt jobbigt med en klåda som inte går att beskriva. Jag tänkte att jag inte skulle hetsa upp mig i onödan (som jag brukar) och ringde moster sjuksyster som sa åt mig att avvakta så länge jag inte fick problem att andas. Sagt och gjort. Dock gjorde jag det lilla misstaget att jag la mig i sängen, under täcket och kollade på TV. Jättedålig idé Klara. Eftersom det blev varmt (har jag nu fått lära mig) på ryggen så fick jag tusen gånger så mycket utslag och klåda som jag redan hade och nu var inte paniken långt borta. Ringde mamma som sa åt mig att ringa sjukvårdsupplysningen, om jag inte ville åka till akuten med en gång förstås. Så det gjorde jag. Ringde alltså. Jag berättade hela min lilla historia och det faktum att jag åt spenatsoppa både igår kväll och idag till lunch (jag tror det kan vara boven för det var tusen år sist) och hon skickade iväg mig till Statoil för att köpa clarityn och sen skulle jag tydligen hem och duscha en iskall dusch utan att torka mig efteråt. Halv elva drog jag alltså på mig alla kläderna igen (jag hade i princip gått och lagt mig) och cyklade iväg till Statoil. Unnade mig en påse lösgodis också. Det får man om man är ensam och ynklig, har jag hört. 200 spänn fick jag förresten punga ut för tabletterna. Helt sinnes, det är visst inte meningen att man ska klara sig ekonomiskt om man är student. Hur som, jag cyklade hem i mörket, tog mina tabletter och hoppade in i den kallaste duschen i mannaminne. Har aldrig duschat så kallt så länge förut. Aldrig. Nära-döden-upplevelse I tell you. Till råga på allt fick jag inte ens värma mig i handduken efteråt, nej nej. Självtorka stelfrusen är det enda rätta. Och där nånstans är vi väl nu. Jag har gjort vad jag ska och fönstret står vidöppet trots att det är den 1a november, för att göra rummet så kallt som möjligt. Det här med värme, ja ni vet ju hur det var med den saken. Hoppas bara att det ger sig snart och att jag slipper spendera natten på akuten dit hon sa åt mig att åka om det här inte hjälper. Tycker väl kanske att rodnaden har gått ner lite men det kliar så förjävligt. Kommer inte våga somna för jag lär klia sönder mig i sömnen.

Skriver härmed mitt första inlägg på min splitternya Macbook Pro 13". Känns rätt fett. Det gör inte plånboken men det är en annan femma. Tror att macen och jag kommer ha många fina stunder tillsammans framöver. Är redan lite spattig för att den är så fin. Silvrig liksom,  och självlysande. Ascoolt. Som grädde på moset var jag just på ICA och hämtade ut en påse kanelbullar och ett paket kaffe. HELT GRATIS. Är inte det fantastiskt så säg. Tror jag ska fira datorköpet med en liten bulle minsann. Sen ska jag hänga lite med Lovisa på Campushallen. Idag blir det visst bosu. Låter skumt men det blir säkert skoj.

Ligger i soffan hemma hos mamma och pappa. Njuter av ljuden och närheten omkring mig och av att äta god mat. Har verkligen insett vilken lyx det är med riktig hemlagad mat. Och god sallad. Herregud. Igår jobbade jag med mina älskade små barn igen. Blir så himla glad i hjärtat när jag är där. Fantastiska ungar alltså. Får mer kärlek och värme en dag där än under en termin i skolan. Missförstå mig rätt, barn är bara helt otroliga på att visa uppskattning. Tyvärr fick jag feber igår kväll som satt i imorse så idag stannade jag hemma. Har ägnat dagen åt att kolla runt efter olika datorer (min dog knall och fall förra veckan) och har nu bestämt mig för en macbook pro 13". Dom säger att jag inte kommer ångra mig. Vi får väl se. Mitt så kallade sparkonto kommer i vilket fall. Annars är det rätt fint med helg och lite lugn och ro. Har äntligen träffat Ellen igen och imorrn ska jag hänga med Johanna och Malin. Fina vänner. Och fina familj. Nu ska jag mysa med täcket. Inte fy skam det heller.

Sitter i skolan och är bara så himla nöjd med läget. Det är fredag, vi har haft vårt seminarie där vi redovisade vårt grupparbete (som kändes över förväntan bra), kaffet smakar extra gott och det är soligt och vintrigt väder ute. Hur finT som helst! Har till och med invigt dunjackan för säsongen vilket bara det känns ovanligt mysigt. Fredagsfeeling på hög nivå med andra ord. Sen att vi har en helg med tentapluggande framför oss är en annan sak. Först ska jag mysa och äta middag med Johanna ikväll och imorrn kväll är det overallsinvigning. Man måste väga upp plugget med lite festligheter, inte sant?

Trevlig helg kompisar!

Godkväll i stugan. Borde lägga in den kopiösa mängd tvätt jag just var nere och hämtade men hamnade visst här istället. Känner jag mig själv rätt kommer det dock inte dröja många minuter innan jag ger efter och lägger in alltihop. Har på senaste tiden, typ sen jag flyttade, insett att jag är en riktig gnälltant mot mig själv här i lägenheten. Klarar inte av stökighet och får krupp om jag ser att det ligger odiskad disk i hon. What's up with that liksom? Borde det inte vara tvärtom, att när man flyttar så ser man sin chans att göra PRECIS SOM MAN VILL? Tycker uppenbarligen att det är rätt trevligt och mysigt om det är fint omkring mig. Säkerligen något jag ärvt från min mor och far där hemma. Konstigt bara att jag inte uppskattade den egenskapen på samma sätt när jag bodde hemma. Och konstigt att jag inte alls var lika "duktig" på att hålla ordning då. Kanske är annorlunda nu för att jag insett att det faktiskt är jag själv som är tvungen att ta hand om städningen och göra fint omkring mig. Och vem vill bo ostädat och äckligt? Näe tack, inte jag i alla fall.

Inte meningen att göra den här bloggen till en tråkig städblogg men så fick det visst bli ikväll. Tvätten var det ja!

Lyssna på Lisa Ekdahl - Där ser du själv hur högt du når om ni vill. Det gör jag ikväll.

Trött söndag. Oerhört rolig hattfest hos Anders igår kan nog vara anledningen. Idag har jag städat allt som går att städa i min lilla lya och hjälpt Thea att flytta. Så nu är det bara jag här igen. Känns lite tomt efter två veckors samboskap. Tur att mamma och pappa tittade förbi en sväng så jag fick stilla mitt sällskapsbehov lite. Bjöd förresten mina kära föräldrar på mitt livs första lasagne. Och den gick hem! (sa dom i alla fall..) Mycket nöjd är jag minsann. Och golvet är fullt med nyplockad svamp (tack mamma!) som ligger på tork. Dagar som denna känns det här verkligen som ett hem.

Nu peppar jag för några timmars sista slit med grupparbetet som ska vara inne imorrn kl 12. Precis vad jag inte är sugen på att göra just nu.

Se filmen. Men börja med att läsa boken. Fantastiskt sätt att spendera en trött fredagskväll med en fin vän på. Lite god mat och lite bra bio. Tack för det trevliga sällskapet Lovisa! Nu väntar sängen. Zumba imorrn bitti.

Så här såg det ut förra onsdagen på ettans tackfest som vi anordnade för våra faddrar.


Grabbarna var taggade på paintball


Jag & Thea också..

Bästa gyckelgänget!










En oerhört skojjig dag, kväll & natt! Sen att vårat gyckel gjorde succé och kan ha varit något av det roligaste jag gjort gjorde ju inte kvällen sämre direkt. Har en film från kalaset som jag ska försöka få in men den trasslar lite för tillfället. Nu ska jag mysa i soffan och sen gå ut i det fina vädret en sväng med Lisa. Ikväll blir det brännboll och kravall. Pepp pepp!

Hej kompisar!

Ledsen för veckans frånvaro. Hade fullt upp tisdag-onsdag förra veckan med fix inför ettans tackfest (som blev hur lyckad och rolig som helst! Bilder kommer snart.) och sen drog jag hem till Stockholm i torsdags för en helg med familjen och för att agera lite funktionär på Sicklaloppet. Åkte dock på någon konstig sjukdom och har gått med feber och värsta hostan sedan i söndags. Väldigt oskönt. Tisdag idag och jag tycker jag fortfarande mår lite sämre än jag förtjänar vilket gör att jag mest bara ligger i soffan och gnäller, men det borde väl gå över snart?

Lovar att göra lite roligare updates med bilder och skvaller så fort jag mår bättre. Tills dess får ni nöja er med den här lilla godingen från gårdagens fin-pluggfika at my place med Lisa och Thea (som för övrigt är inneboende hos mig tills vidare, mysigt värre faktiskt). Puss!